Tillbaka till skoltiden för Björn Kjellman
BILD: LARS THULIN Björn tror - och hoppas - att det inte skulle vara lika hemskt att träffa sin egen gamla niondeklass från Vannhögskolan i Trelleborg. - Jag hade nog gärna gått på en klassfest om det blev en, säger skådespelaren, som numera ytterst sällan besöker småstaden han bodde i på sjuttiotalet. - Det skulle nog vara kul. Lite skräckblandad förtjusning. Det är ju obehagligt att träffa de där människorna som kan peka finger åt dig och säga "jag vet hur du var, jag såg dig när du spydde första gången". De har liksom sett en med brallorna nere. - Men jag tror inte att klassfester behöver vara så överjävliga som den är i den här filmen. Det finns nog glada återföreningsträffar! I filmen konfronteras Björn Kjellman, i rollen som 36-årige Magnus, med sitt 20 år yngre alter ego. 16-åringen är rätt missnöjd med vuxne Magnus - en ganska ynklig Svensson som fortfarande inte har gjort den där jorden runt-resan och som helt glömt sin tonårskärlek. Frågan är vad den 16-årige Björn Kjellman, han som bodde på Prästahejdan i Trelleborg, hade sagt om sitt vuxna jag? - "Lugna ner dig!", säger Björn på bred skånska och skrattar. - Nej, det är en förskräcklig tanke att han skulle vara missnöjd med mig. Jag har mitt drömyrke och det är jag väldigt glad över. Den svarta komedin "Klassfesten" innebär Björns andra huvudroll i en film av Hannes Holm och Måns Herngren. Den första, "Adam & Eva", är den som Björn Kjellman är mest nöjd med i sin karriär. Filmskaparna förklarar valet av Björn med ett enkelt "han var billigast!". Att dyka ner i pubertetsåren igen var inget som fyllde Björn med glädje. - Det är en förvirrad tid när man inte anar vem man är och om det finns någon framtid, förklarar han. Han var väldigt rädd för det mesta som barn, beskriver han. - Med hjälp av karriärframgångar tycker jag att jag blivit en modigare person, och det är jag väldigt glad över. Skoltiden kallar han för harmonisk. Med sina annorlunda drömmar och sitt ointresse för idrott kände han sig visserligen lite utanför, men inte utstött. - Den perioden i sjuan-åttan-nian, den är i princip förträngd för mig, berättar Björn. Det är rätt diffust. Jag har inte ens några klassfoton. - Jag är väldigt glad för att jag flyttade till Lund efter ettan på gymnasiet. Just i den åldern kan det vara bra att få träffa nya människor som inte har någon bakgrundskunskap om en. Så att man kan känna att "det där som var jag, det är inte jag, utan det här är jag". Att få prova det där som man skulle vilja vara. Björn Kjellman är också, ovanligt nog, glad för den Jantelag han fick intatuerad i skinnet under sin uppväxt i lilla Trelleborg. - I det här yrket blir man ibland uppsatt på en piedestal och lite dyrkad. Och det kan vara trevligt. Men det finns en väldig sanning i det där med att försöka behålla båda fötterna på jorden. Och det är Jante expert på, med sitt "tro inte att du är något". Det finns förstås också något negativt i det. Björn tycker att han är dålig på att styra och ta kommandot. En skådespelare är beroende av att bli tillfrågad, men har man som Björn uppnått en viss position kan man själv gå till cheferna på teatrar och tv och föreslå projekt. De skulle inte nödvändigtvis säga ja, men de skulle ta emot, och de skulle överväga noggrant. - Men så gör jag aldrig, för jag tycker det är lite övermaga! skrattar Björn. - Så Jante är både en broms och ett bra ankare att ha, vad gäller att hålla båda fötterna på jorden. Björn Kjellman Ålder: 39 i år Familj: Fru och tre barn, 6, 3 och 1 år gamla. Husdjur: "Nej, vad jobbigt! Inga alls - inte ens löss". Bor: På söder i Stockholm.
