Annons
Nyheter

The Boss leder allt

It takes two inleder duettanterna The Boss och hans undersåte Little Steven på ett fullsatt Parken. Det är nu inte riktig sant.
Nyheter • Publicerad 1 juli 2008

Konsert. Det krävs bara en Bruce Springsteen när han är på det energiska humör som får 58-åringen att ta sats och knäglida tvärs över scenen, gränsla mickstativet på ett sätt som skulle få Lena Ph att rodna, och gå ner i liggande brygga lagom till rariteten Spirit in the night.

Bruce den Allsmäktige förvandlar den danska nationalstadion till ett tempel, där den rungande söndagsgudtjänsten precis tagit fart. Sexpacksölen som han knycker från ena publikhalvan, delar han ut som heligt vatten till den andra. Agitatorn Reverend Springsteen kväser fram One, two, three, four!och bränner av rockcrescendon utan andhämtning.

Annons

The Boss på det här humöret leder inte bara de redan insvurna. Han leder allt.

Mannen som tonsatt 80-talets blue collar-romantik som ingen annan, får skorstenarnas gråa New Jersey i Trapped, trots att vi aldrig varit där, att kännas välbekant. Får oss att tro att drömmen om den amerikanska frihetens vidder även är vår med The promised land. En mångsidig man, som fångar in publiken den i trolska spindelväven She's the one. En förtrollning som inte bryts när han låter mickstativet stå för harvandet över gitarrsträngarna. En man som blottar sitt mest sårbara kvidbröl i mäktigt undersköna Something by the night.

Som efter att han håvat in kollekten med Hungry Heart, Because the night(med gitarristen Nils Lofgrens vansinnespiruett), ett överskickligt dynamiskt party till Mary's Placesom avslutas med livsnödvändiga, livsfarliga nedåttjacket Fire, visar ut kompbandet för kanske det mest magiska:

Ensam vid pianot plockar han fram den första kärlekssången den unge rockpoeten någonsin skrev, kommer knappt ihåg texten innan han ska sätta igång, ber om applåder i väntan, påminner om att han trots allt är mannen vars blotta närvaro garanterar showen. Påminner inte så lite om en ung Bob Dylan när klockorna stannar för For you.

Men det krävsförstås fler än två. Fler för att leverera de där makalösa crescendona som om det är rena ''once in a lifetime"-ögonblick. Låt efter låt. Fler som känner Springsteen-materialet som sina egna fickor. Envisa rykten hävdar att The E Street Band gör sin sista turné någonsin. Att ''The myth, the man, the mystery", saxofonisten Clarence Clemons stel vid scenkanten, ditforslad i golfbil dessutom, vittnar om ett band som är nära pensionärsstrecket. Inte för att det hörs. Clemons blåser fortfarande rent.

Lisa Appelqvist
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons