Tantsnusk och magsjuka
Så slog den då till, den riktiga maginfluensan. Vad var en liten skämd räka mot den? Ingenting.
Jag var förvisso förvarnad. En vän till mig drabbades i helgen och dessförinnan hennes son men jag är ju obotlig optimist och tänkte att inte biter väl en vanlig, svensk maginfluensa på min plåtmage. Men det gjorde den...
Klockan fem i tisdags morse vaknade jag och mådde fasansfullt illa. Det kändes som att kroppen höll på att explodera, kallsvetten rann och jag hann nätt och jämt rusa ut i badrummet. Så fortsatte det långt in på tisdagskvällen innan det började lugna ner sig.
Maginfluensa är en synnerligen äcklig och obehaglig åkomma. Man vet att den går över men medan den pågår är den som sjösjuka " man är mer död än levande. Men den har sina ljusa stunder och det är när man just avslutat en session i badrummet och skakande av frossa åter kryper ner under duntäcket och filtarna och upplever en tids lugn och ro. De minuterna, innan helvetet börjar igen, är som ett rus, en nästan övernaturlig känsla. Och så hoppas man energiskt att nu är det över, nu ska jag bara sova, nu får jag äntligen lite ro.
Onsdagen var hyfsat lugn men man har ju inte så mycket krafter kvar. Dock tillräckligt för att orka ligga i sängen och läsa. I brist på annat hittade jag en tantsnuskroman i mina hyllor som jag plöjde under eftermiddagen.
Den handlade om två systrar, den ene var en framgångsrik skilsmässoadvokat i staden, den andre en ensamstående mamma som drev en semesteranläggning några mil utanför staden.
Efter några systerliga turer förbi varandra gick advokaten in i väggen och därefter fick den andra systern en hjärntumör, stor som en golfboll. Sådant är livet i tantsnuskromanerna. Advokaten försökte bota sin depression med att ligga med så många unga karlar som möjligt (där kom snusket in....) och hennes syster fick beskedet att hon bara hade månader kvar.
När vi frossat i dessa händelser på tillräckligt många sidor klev plötsligt Joe in i bilden. Han var en luffare i byn vid semesteranläggningen men i själva verket var han USA:s främste hjärnkirurg som nu klippte skägget och håret för att rädda sin barndomsvän från döden.
Han lyckades förstås och då slängde jag boken i väggen, suckade och kände mig plötsligt mycket bättre...
Som vanligt igen!
Robert Dahlström, 0411-55 78 53
robert.dahlstrom allehandasyd.se
