Sverige är paradiset på jorden

Taxin till flygplatsen var beställd till 18.00 men redan en kvart innan var den på plats. Vi satt och tog en sista öl med gänget och taximannen slog ut med händerna och sade att det inte var någon som helst brådska och gick och satte sig och försjönk i en tidning. Tid är inte så viktigt i Thailand men aldrig fallerar viktiga saker som transporter och flygen går så gott som alltid i tid.

På resan upp till Phukets flygplats pratar vi med chauffören om det ekonomiska läget – Thailand är pressat av både politiska oroligheter och det allmänna ekonomiska världsläget. Hotellen är långt i från fullbelagda trots högsäsong och man talar allmänt om en nergång på 30 procent. Taxichauffören menar att vi har tur som bor i Sverige för där kan man inte drabbas av någon kris. Han skrattar avvärjande när vi försöker förklara att även i vårt land drabbas människor hårt av arbetslöshet och problem på grund av finanskrisen. Nej, nej, menar han, inte i Sverige som han säger sig veta är det bästa landet på jorden. Alla får hjälp av staten, ingen behöver lida nöd, blir man arbetslös då betalar staten. Han vet.

För oss svenskar är Thailand till stora delar paradiset på jorden sett i ett snävt perspektiv; billigt, soligt och varmt, vänliga människor, spännande kultur och härliga stränder med palmer och märkliga fåglar och fiskar.

För de thailändare som mött svenskar är Sverige paradiset på jorden. Alla är rika, alla har jobb, ingen bråkar – tryggt och fint och välordnat. Jag mötte kvinnor som på fullt allvar utgick ifrån att vi var miljonärer – hur skulle vi annars kunna resa över halva klotet till Thailand? När jag pratade om vinter, mörker och kyla och om tungsinne och inbundenhet och tomma gator och grå möss då bara log thailändarna, som de alltid gör, och jag såg i deras ögon att de bokstavligt talat inte förstod vad jag menade. Tomma gator? Tungsinne?

Flyget upp till Bangkok gick i tid, skutan till Köpenhamn gick också i tid och vi sov mesta tiden. Väskorna kom som de skulle i Köpenhamn, tåget till Malmö kom inom några minuter och sedan var det – som vanligt – stopp.

En dryg halvtimmes väntan i ett grått och kallt Malmö. Grådiset sänkte sikten till några meter och trots att det grydde blev det inte ljust. Tåget till Ystad var svinkallt och strax innan Oxie blev det tvärstopp. Något tekniskt fel, meddelade lokföraren, han visste inte närmare, fick inga besked. I 40 minuter stod vi stilla på banan och i Svedala – signalfel, gissade lokföraren. Jag frös som en hund. Heja Sverige!