Svenska folket - det är jag

Det har nämligen råkat bli så tokigt - eller så rätt - att jag valts ut till hedersuppdraget att vara svensktoppsjury under fyra veckor.

Jag vill gärna tro att det beror på min roll som framstående musikkritiker. Men troligare är att det är rena slumpen, i skepnad av farbror Sifo (vars valspråk "vi vet hur folk tänker, tycker, känner och agerar" har mer än en liten gnutta Storebror över sig).

Svensktoppen är inte normalt mitt forum. Jo, jag kan gott ta bladet från munnen och chocka er. Jag klarar inte en hel timme av schlager, dansband och blodfattig mainstreampop utan att börja längta till något mindre stressande, typ spräckjazz, tandläkarbesök eller samtal med tjejer som inleds med frasen "du, vi måste prata".

Är jag då rätt man? Jajamen! Svensktoppen behöver en frisk fläkt som jag. Som subversivt röstar in sådant som normalt inte platsar och anarkistiskt går in för att spräcka alla ramar och regler. En dag ska Svensktoppens lyssnare tacka mig. I alla fall den dagen alla nuvarande lyssnare är utbytta.

Det faktum att 3999 andra sitter med i juryn rubbar inte min optimism. Ibland är det bara sunt att drivas av en naiv övertro, annars skulle man väl aldrig gå och rösta eller besiktiga bilen.

Första söndagen då jag fick logga in på P4:s hemsida, för att välja tre favoriter, var den 6 september. På Svensktoppen, där ligger väl fortfarande "Du är min man" tänkte jag och skrockade. Döm om min förvåning när Abba-Bennys hyllning till killar som "gör så gott de kan" mycket riktigt fortfarande hänger kvar, nu så gammal att den lärt sig cykla utan stödhjul. Men den cyklar ingenstans. Den har fått punka.

Urvalet gav inte anledning till glädjesprång. Cajsa-Stina Åkerströms smeksamma ballad "Dagen är vaken" i topp, i övrigt mest gamla överblivna schlagers från i våras.

Nå, om Gud ger dig citroner, vad gör man då? Just det, whisky sour. Det fick bli "Stora darren" med visrockaren Göran Samuelsson från utmanarhögen, Amanda Jensens ballad "Greetings from Space" samt Caroline af Ugglas "Vi blundar". Tjejen kan ju faktiskt röra vid känslor med sin röst, vilket är mer än man kan säga om Jessica Anderssons girl group-pastisch "Wake Up".

Söndagen efter kunde jag belåtet konstatera att min åsikt inte hade gått att bortse från. Af Ugglas i topp.

Fast "Du är min man" hänger kvar som ett gammalt tuggummi under skon. Men inte länge till. Det ska jag bli man för.