Svensk stjärna, fransk film
"Min svenska är lite... barnslig", ursäktar sig regissören Anna Novion på Stockholms filmfestivalhotell. Hon gör intervjun på franska med tolk, men ibland glider hon över på en svenska som inte är barnslig alls men innehåller en smygande göteborgsbrytning.
Anna Novion har inte fyllt trettio år, men redan har hon hunnit spela in sin första långfilm (på den svenska västkusten), fått den visad under kritikerveckan i Cannes och alltså deltagit på Stockholms filmfestival. Hon reder ut sin starka Sverigekoppling: - Min mamma är svenska, och vi har ett hus i Göteborgs skärgård. Det är en mycket inspirerande miljö - landskapet, ljuset - och jag har redan spelat in två kortfilmer där. - Den svenska naturen har två ansikten. Den är ljuv och pittoresk, men samtidigt hotfull och hård. Den kontrasten kan kopplas till rollfigurernas känsloliv. Även Anna Novions nästa film ska inspelas i Sverige. Det blir en road movie som börjar i Göteborg och slutar i Lappland. - Den handlar om sorgearbete och blir lite hårdare, lite sorgligare. Vi hoppas att få med Anastasios Soulis (från "De vuxna") i den filmen också.
Lia Boysen säger att Anna Novion var kärleksfull och oändligt tålmodig som regissör, men hon ser ändå tillbaka på inspelningen med blandade känslor:
- Det var en fruktansvärd press med franskan. Filmteamet var till största del fransmän. När de märkte att jag inte kunde någon franska utanför mina repliker blev de skeptiska, och det är jobbigt att känna. Dessutom var det den värsta sommaren på länge, med regn och isvindar. Mitt i det skulle vi se avspända ut och prata franska på ett avspänt sätt. Lia Boysen minns särskilt en scen, till råga på allt den första inspelningsdagen, där hon och hennes franska väninna skulle sitta och ha det mysigt över ett glas akvavit i sommarnatten. - Klockan var tre på morgonen, jag var sönderfrusen och trött efter att ha pratat franska en hel dag. När det blev tagning fick jag total kortslutning. För varje ny tagning såg jag hur teamet säckade ihop mer och mer. Jag skulle säga "un petit peu d'amour" (en gnutta kärlek) och det blev bara "pthpth". Jag var fullständigt knäckt och fattade inte varför jag gett mig in i det här. Ändå har Lia Boysen gått på fransk skola. Men det var när hon var fyra år. - Det var en fransk Montessoriförskola och min mamma tyckte den pedagogiken verkade bra. Men det var min sorg under inspelningen, att jag faktiskt kunde franska när jag var fyra. Jag tänkte "det ligger väl någonstans i bakhuvudet" och trodde jag skulle vakna en morgon och tala flytande franska. Men det har ännu inte hänt. Les grandes personnes - De vuxna hade biopremiär den 6/12.