Sträva ord och sofistikerad elegans
När skutorna återvänder in i hamnen denna lite kylslagna morgon, den 10 oktober Herrens År 1739, är det med en högst ovanlig fångst. Det är ett vidunder ingen tidigare skådat. Det är ''vanskapt fisk, en plattfisk, ett fruktansvärt jättemonster" eller som en av fiskarna säger när de kommer fram till den ännu unga redaränkan Stroombreker på Veerstraat: ''Jag skulle tro att den är tyngre än en kviga."
Hur de sedan än beter sig, hur stora bitar av den hiskeliga hälleflundran de än lyckas skänka bort till grannar och behövande, blir de inte av med det gigantiska fiskkadavret. Stanken blir snart outhärdlig, en fruktansvärd plåga. Den biter sig för all framtid fast i sonen Roemers minne, som en påminnelse om ett allt annat överskuggande äckel. Varje gång han känner spår av doften, eller bara minns den, vänder sig magen ut och in.
Roemer Stroombreker är huvudpersonen i Maar-ten 't Harts nya romanPsalmupproreteller snarare bildar han det nav kring vilket Hart låter de remarkabla händelserna i Maassluis utspela sig. Detta är en historisk roman som helt bygger på minutiöst granskade och luslästa källor. Berättelsen ligger mycket nära kända fakta. Till och med enskilda repliker, beskrivningar och händelser hämtar Maarten 't Hart direkt från samtida uppteckningar, pamfletter, protokoll och kyrkoböcker. Ibland behåller han till och med språket, förvisso lätt moderniserat. Ändå förmår han konstfärdigt och trovärdigt gjuta liv i händelserna, ge romanens gestalter karaktär och djup.Det är en ovanligt imponerande roman. Det är - enkelt uttryckt - äkta och levande litteratur.
Den unge blivanderedaren Roemer Stroombreker tvingas av sin mor att gifta sig med den storvuxna Diderica Croockewerff. Hon har två båtar med sig i äktenskapet, inget annat spelar någon roll. Trots att han innerligt älskar den fattiga fiskrenserskan Anna Kortsweyl. Däremot kan han inte fullborda sina äktenskapliga plikter, inte genomföra den ''köttsliga konversationen" som de säger i byn. Didericas skarpa lukt påminner alltför mycket om den ruttnande hälleflundran.
När psalmupproret flera decennier senare bryter ut 1775 har mycket hunnit hända i deras liv. Efter ett obetänksamt samlag mellan Roemer och Anna har hon fött en son. Det råder ingen tvekan om vem fadern är, trots hennes äktenskap. Den oäkta sonen ansluter sig upproret. Stridsfrågan gäller - trivialt nog - hur psalmerna i kyrkan ska sjungas. Långsamt och utdraget som man alltid gjort, eller lite snabbare och med rim. Roemers position blir alltmer ohållbar.
Själv ansätts han av starka tvivel på såväl samhällets ordning som Bibelns ord och kyrkans krav. Maarten 't Hart visar hur grumliga och mångtydiga motiven för upproret är. Det handlar om fattigdom. Det handlar om klassfrågor, om orättvisor och förtryck. Men det handlar även om religiöst bigotteri, om den alltid lika orubbliga fundamentalismens inskränkthet och dess fruktansvärda följder.
Språket i Psalmupprorethar - trots de stundtals lätt ålderdomliga vändningarna - en ovanlig tät och pockande intensitet. Det är avskalat, som om havet slipat det på samma sätt som stenklipporna, alltid konkret med en folklig rå och mustig ton mitt i sin litterära subtilitet och sofistikerade elegans. Det är sträva ord, som förmedlar det vindpinade och krokiga, en verklighet nött av århundraden av slit och umbärande. Naturen tycks kliva rakt in i språket. Havets eviga hotfulla vågor som ömsom viskar och ömsom vrålar om ond bråd död, men även berättar om det livgivande och livsuppehållande fisket. Där finns de många och skilda fågelarterna som tycks dyka upp överallt och påminna om att naturen är allt livs källa och ursprung.
Psalmupproretär, som sagt, riktig litteratur - gripande och engagerande - och det skulle verkligen förvåna mig om Maarten 't Hart inte finns med på Svenska Akademiens så kallade korta lista för möjliga kandidater till Nobelpriset.
