Stockholms Stadsteater: Nattfjärilen

Efter åtta år som framgångsrik dramatiker regidebuterar Sofia Fredén med pjäsen "Nattfjärilen" på Stockholms stadsteater. På vägen dit har hon upplevt både kommunikationsproblem och trevlig social samvaro. - Det har varit förfärligt svårt, säger hon. Hon blev tillfrågad av Stockholms stadsteater om att medverka i projektet "Writer's cut", där manusförfattare själva får iscensätta sina texter. Resultatet är pjäsen "Nattfjärilen". Enligt Sofia Fredén är tanken att författarna ska få större förståelse för hela teaterprocessen som de ofta står långt ifrån. - Jag har lärt mig att skådespelarnas yrke är ett helt annat. De tänker mycket mer konkret än vad jag som författare gör. Skådespelarna behöver veta varför de tar varje steg som står i manuset, varför de ska gå på toaletten just där och så vidare. Medan jag tänker i abstrakta banor som att det är en dröm som utspelar sig. Jag tror att de tyckt att jag är världens sämsta regissör, men det är okej, säger hon. - Det har varit väldigt roligt att jobba med så många människor. Jag känner en viss rädsla för att gå tillbaka till att sitta ensam och skriva igen. Men regisserar igen gör jag inte, kanske i mitt nästa liv! Sofia Freden. Sofia Fredén trivs med den kollektiva konstform som teater är. Hon tycker också om att det går att skapa sig en egen värld. Hennes förkärlek till detta, är något som avspeglas i "Nattfjärilen". Pjäsen utspelar sig på ett ödsligt hotell med Alone, en underlig och aggressiv hotellreceptionist samt två andra vilsna människor i centrum. Sofia Fredén inspirerades av David Lynch när hon skapade den bisarra stämningen. - Pjäsen handlar om rädslan för att leva och att man måste bestämma sig för att våga tro på livet, säger hon. Sofia Fredén tycker bäst om att skriva för teater då hon är förtjust i dialoger. Hennes manus till filmen "Kontorstid" fick kritik för att det var för "pratigt", något hon i efterhand kan hålla med om. - Jag misslyckades med manuset för jag förstod inte hur mycket film är beroende av bilder och story medan teater baseras på dialog. I ett teatermanus kan man också lämna saker öppna för tolkningar och historier behöver inte knytas ihop, säger hon. Förutom "Nattfjärilen" är Sofia Fredén aktuell med barnpjäsen "Solapan" på Älvsborgsteatern i Borås. "Solapan" handlar om relationen mellan en självgod apa och hans förtryckta kompis Regnkappan. Sofia Fredén är sugen på att göra mer barnteater i framtiden. - Det är underbart att skriva för barn, de är en sådan fantastisk publik. Man roar sig själv när man skriver barnteater, säger Sofia Fredén med blicken full av entusiasm. Dessutom har hennes pjäs "Dom stod och dog" nypremiär på Sveateatern i Sundsvall den 4 oktober. En svart relationskomedi med ett par i 30-årsåldern i centrum. Precis som i "Nattfjärilen" och "Solapan" skildrar hon här en skruvad samtid. Det finns också ofta en samhällskritisk udd med i hennes pjäser. - Jag tycker kanske att det är en humanistisk ton i det jag skriver som kan tolkas som samhällskritik för att samhället inte är särskilt humant. Jag skriver ofta om identitet - vi lever i ett väldigt identitetslöst men samtidigt identitetsfixerat samhälle. Bara att visa andra sorters människor är kritik mot den sorts människor som oftast får plats i media. Längre fram i tiden kan hon tänka sig att göra saker runtomkring teater, såsom att undervisa, eller leda något teaterprojekt . - Jag skulle också kunna tänka mig att starta ett konstgalleri och blanda konst, musik och teater. Det är något man kan göra sen, när man blir rikare, säger Sofia Fredén och skrattar. Eller så blir jag undersköterska och gör någonting för någon annan, tillägger hon. Nazneen Ayaz