Stenar som skaver i etablissemangets trånga skor
Med anledning av inlägget "Förmodligen konstiga stenar" av Magnus Wegerup i Allehanda den 29/10 och Yrr Jónasdóttirs debattinlägg ang. detta samt Wegerups svar den 6/11, undrar vi varför tidningen valde att publicera Wegerups text från början? Vad var syftet med att låta en reporter, för att använda hans egna ord; tycka fritt och subjektivt förmedla sina tankar kring Evert Fornäs skulpturer som står utanför Tackel och Tåg vid trafikljusen på Spanienfarargatan i Ystad, på det sätt han gjorde?
I sitt svar på Jónasdóttirs debattinlägg påstår Wegerup att poängen med en recension är att en individ tycker fritt och förmedlar subjektivt. Denna definition av begreppet recension måste han vara ensam om. Det fria tänkandet och den kreativa tankeprocessen fungerar utmärkt vid middagsbordet med vännerna och skall givetvis användas när man skriver en recension men kan inte stanna vid det för att ha relevans för läsarna. Självfallet ska en dagstidning kunna innehålla alla typer av texter, fördjupande reportage likaväl som kåserier, men vi undrar om Allehandas Kultur & Nöjesredaktörer verkligen tycker att detta är ett bra inlägg om konst och kultur?
När kulturutrymmet i en dagstidning redan är litet tycks det märkligt att publicera en så raljerande text om ett offentligt konstverk i Ystad, som många av Allehandas läsare med all säkerhet skulle vilja veta mer om. Vilket ansvar för detta utrymme anser sig redaktörerna ha? Wegerup påstår också att Jónasdóttirs inlägg är ett förlöjligande av kulturen. Icke. Däremot är Wegerups recension och Allehandas publicering av den ett förlöjligande av kulturen, journalistiken och Allehandas kultur & nöjesredaktion.Vi vet alla att Allehanda oerhört sällan recenserar konst. Nu förstår vi också att det just på grund av det som den här typen av recension får utrymme. Det gör det dubbelt beklagligt. Vi hoppas att Allehanda framöver vill vara med och bidra till en levande och relevant kulturdebatt, med recensioner och artiklar kring Skånes konst- och kulturliv, med respekt för såväl utövare, publik, läsare och inte minst, sig själva.
Camilla Backman
Mathias Kristersson
IKK, Institutet för konstnärer och konstförmedlare
Jag vet inte vad IKK, Institutet för konstnärer och konstförmedlare, som de tre säger sig representera, står för men det är tydligt att man ansluter sig till ett kulturetablissemang som gärna vill sätta norm, peka med hela handen och avgöra vad som är rätt och fel. Nu vill man dessutom lägga band på yttrandefriheten och ge oss en knäpp på näsan för att vi publicerat en text som, enligt de tre, inte borde ha nått ut till allmänheten.
Tyvärr har man läst illa och uppfattat illa, synnerligen subjektivt, och använder felaktigheter för att stärka sin sak. Magnus Wegerups text var inteen recension. Vi marker tydligt när det handlar om en recension och vi markerar tydligt när det handlar om något annat. Magnus Wegerups text var vinjetterad "Inlägget".
Jag tycker det är viktigt att även personer utanför kulturetablissemanget då och då ges tillfälle att tycka till om kultur. Om inte annat för att skapa debatt och diskussion och det är faktiskt lite kul att den egentligen harmlösa texten lockar fram censurresonemang från Dahlberg, Backman och Kristersson.
Och att vi "oerhört sällan recenserar konst" är ett påhopp som får mig att undra över om de tre överhuvudtaget läser våra kultur och nöjessidor. Det finns inget media inom vårt område - från Falsterbonäset snett upp genom Skåne till Brösarps backar - som bevakar konst i den utsträckning som vi gör. Självfallet klarar vi inte att täcka in allt men det viktigaste försöker vi få med.
Och vi tänker fortsätta låta "vanligt folk" komma till tals, utan att värdera huruvida det är "ett bra inlägg" eller ej, även om det inte överensstämmer med IKK:s uppfattning om öppenhet, fri debatt, en kultur för alla och yttrandefrihet. I samma anda låter vi förstås alla andra som vill yttra sig i saken också få utrymme. Som nu.
