Starlet
Labrador Records Jag vill inte använda ordet mespop - eller det vill jag kanske. Jag kommer inte på någon bättre term för den våg av svårmodiga, filttofflade band med den underdrivna, undergivna estetik som fått sin mest sublima uttolkare i Belle & Sebastian. På tredje plattan har skånska Starlet ett mer elektriskt sound. Vilket innebär att låtarna pryds av små elgitarrfigurer, framförda med den försiktighet man nyttjar när någon i rummet sover middag. Det är popsensibelt och ofta melodiskt känsligt. Dess värre smyger sig besvärande ofta känslan in av att lyssna på en ofärdig demo. Sången svajar och instrumentalisterna antar att det subtila och sparsmakade i deras spel går fram, medan det i själva verket låter tanigt och kalt. Akta er så jag inte börjar kalla det vispop.