Spännande låtsamarbete för Saxell
– Jag och Keith Reid har faktiskt skrivit låtar ihop i tio år, berättar Michael. Det var chefen på skivbolaget Universal som undrade om jag var intresserad av ett samarbete.
Och då blev du A whiter shade of pale?
– Bara nästan! Jag tycker det är jättekul att arbeta med andra musiker, och att dessutom få åka till London och träffa killen som skrev A whiter shade var ju kul.
Är han en gammal hjälte?
– Nä, inte så. Min kunskap om Keith var väl just de där Procollåtarna han skrev med Gary Brooker, och så John Farnhams You're the voice.
– Men A whiter shade of pale är en av de unika pjäserna i rockhistorien. Den var både Paul McCartneys och John Lennons favoritlåt sommaren -67, och dem är jag ju uppfödd på. Inte med modersmjölken, kanske, men brodersmjölken. Det var ju brorsan som kom hem med Beatles.
När får vi höra resultatet?
– I januari ska Keith Reid släppa sin soloplatta, hans första faktiskt, med två av våra låtar. Den ena sjungs av en kille som heter Bernie Shanahan, den andra av mig. Keith varken sjunger eller spelar ju egentligen.
Du har också haft framgångar i Kanada?
– Ja, det är rätt kul. Jag skickade min platta Wonky Windmill till en radiostation i närheten av Vancouver, där jag bodde i flera år. Och jag hörde inget och hörde inget, men rätt vad det var tog de upp den på rotation.
– Sedan ville de ha Om himlen och Österlen också. ''Men den är ju på skånska", sa jag. ''Det gör inget, vi är ju en station för världsmusik", sa de. Och de älskade plattan, tyckte att det var en särskild stämning.
Och så är du nominerad till Ystads kulturpris?
– Ja, det är jättekul. Jag träffade precis min brevbärare som sa ''hoppas du får det, du är en så fin ambassadör får vår stad och bygd". Det värmer så klart!
Lars Thulin
