Annons
Nyheter

Somrig idyll vid festivalpremiären

Det var gott om både nya och gamla besökare i Vallby kyrka när den andra upplagan av Vallbyfestivalen under uppsluppna former tog sin början i torsdags kväll. Och liksom förra året bjöd invigningskonserten på en hel del överraskningar.
Nyheter • Publicerad 19 juli 2008
Vallbysinfoniettan bjöd på lantliga idyller på Vallbyfestivalens invigningskonsert. Bild: Malin Palm
Vallbysinfoniettan bjöd på lantliga idyller på Vallbyfestivalens invigningskonsert. Bild: Malin PalmFoto: 

Först i raden var Vallbysinfoniettans och dirigent Andreas Hansons tolkning av Beethovens sjätte symfoni. Detta standardverk hade, eftersom orkestern bara omfattar ett tiotal musiker, krympts och därmed också skärpts. Det vi fick höra var snarare en kammarmusikalisk svit än den förelöpare till de stora naturromantiska symfonierna som verket är i originalversionen.

Till att börja med var Hansons ledning aningen stel och försiktig, vilket är en stor brist i ett verk som bygger så mycket på innerlighet och känslor snarare än intellektuellt resonerande. I tredje satsen kom emellertid såväl dirigent som musiker loss och bjöd på skinande vackra, varma sommarvisioner. Särskilt träblåsarna gjorde mycket bra ifrån sig och gav i synnerhet finalen en varm, nyanserad klang.

Annons

Efter paus bjöd man på Bartóks Rumänska danser för liten orkester, en gottpåse av mycket korta stycken, huvudsakligen för stråkar, baserade i rumänsk folkton. Hanson eldade på sin orkester både känslo- och tempomässigt att verket tycktes vara över redan innan det börjat, men visade samtidigt prov på en dansant, vild ådra jag gärna vill höra mer av i framtiden.

För den historiska sammanknytningens (och igenkänningsfaktorns) skull hade det också varit intressant att få höra ensemblen ta sig an några av Brahms ungerska danser, vilka både tidsmässigt och musikaliskt ligger precis mitt mellan Beethoven och Bartók.

Kvällens sista verk, Luciano Berios Folksongs, är en samling mycket olika folkvisor som klätts i orkesterkostym.

Här finns allt från den eftertänksamma amerikanska sången I Wonder As I Wandertill en rasande, eldig sång om sex på låtsasazerbajdzjanska. Det musikaliska landskapet påminner både om nämnde Bartók och även då och då om de lugnare stunderna i Carl Orffs Carmina Burana. Som solist framträdde Annika Skoglund, en sångerska vars röst trotsar traditionella konstmusikaliska definitioner.

Skoglund bemästrade sitt mycket krävande parti med stor teknisk skicklighet och lekfull humor. Hansons ledning var mycket precis, vilket underströk orkesterns stundtals mycket sammanbitna spel och gjorde helhetsintrycket onödigt tillknäppt.

Och vad den låtsasazerbajdzjanska sexsången beträffar gav Skoglund ett synnerligen uttrycksfullt framförande (med repris som extranummer)

Fredrik Fischer
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons