"Solens mat" i Parken på lördag
Han är just hemkommen till Vellinge igen efter en tur till bokmässan i Göteborg, där han lanserat sin senaste matbok, "Bonissimo." Döpt efter Hagströms eget spontana utrop när han står i någon Italiensk matronas rustika kök och smakar något alldeles särdeles gott. Vilket verkar ske oförskämt ofta.
Men även han tycker att de gått lite inflation i matböcker. För att ta sig igenom "matbruset" krävs något mer än bara recept.
– Det kommer i stort sett en ny matbok om dagen, och har gjort så under ett antal år, säger Bo Hagström. Men det jag tycker mig märka, och är rätt glad över, är att de traditionella receptböckerna inte lockar så många. Däremot finns det ett stort allmänintresse för måltidsböcker, där man kombinerar mat och hälsa, eller miljö och mat, mat och kultur och historia.
Trots att "Solens mat" just nu ligger på is, och Bo Hagström själv är lite tagen av sorgen efter makan Maria Ståhlnackes frånfälle tidigare i år, så flänger han fram och tillbaka mellan Sverige och Italien minst en gång i månaden.
– Dels har jag vänner i Italien sedan de åren jag bodde där, dels är det de fantastiska primörerna, förklarar han. Dem har jag rent ut sagt jäkligt svårt att avstå.
Det är svårt att föra ett samtal med Bo Hagström utan att snålvattnet börjar rinna. Han pratar om säsongens första pressning av olivolja som något nästan religiöst, följt av ren extas när man i början av november gräver upp den första vita tryffeln.
– Den som provat den är fast, konstaterar han. Man lider av ständig abstinens!
Matintresset föddes redan när han som barn sprang i köket på Hotell Svea i Simrishamn. Mor var kocka, och lotsade lille Bo in i de goda råvarornas hemligheter.
– När jag sen gav mig hemifrån och jobbade på olika platser kunde mor ringa och säga att "nu får du ta ledigt ett par dar, nu kommer jag och vi ska laga mat!"
Inte oväntat ser han det som lite av sin mission att vara en folkbildare när det gäller matkultur. Matprogram är ju så mycket mer än att "stå och hacka lök i rutan", som han uttrycker det.
– Mat är ju så starkt kopplat till människors identitet, det är en del av vår historia. Och den matkulturen menar jag är lika viktig som annan kultur, som litteratur, konst eller musik. Det är ett arv vi har som vi ska försöka föra vidare.
Det handlar inte bara om kvaliteten på råvarorna heller, poängterar Bo Hagström. Genuina smaker och produkter med en personlig avsändare är minst lika viktigt, liksom en etiskt vettig framställning.
Inget retar Bo Hagström mer än den fixering vid priset som han tycker lagt ett lock på svensk matkultur.
– Mobiltelefoner eller armbandsur, där kan man gå på prisjakt, säger Bo. Men inte vad gäller mat. Det är fel prioritering.
– Mat är det allra viktigaste för oss. Det är faktiskt det vi lever av.
