Småtrist kväll med Concretes
Just Hey Trouble är helt färsk. Sjumannakonstellationen har kallats historiepräglare och skapare av tidlös indiepop av många kritiker. The Concretes har dessutom gjort sig välkända i stora musiknationer som till exempel USA där bandet turnerade tillsammans med The Thrills 2004. Då tycker jag man har rätt att kräva en bättre prestation av ett hela sju man starkt band när det kommer till framträdanden, för det här var närapå tråkigt.
Men det är också här det blir svårt. För antingen så var den här spelningen ett tråkigt framträdande som bandet i sig inte var särskilt förtjusta i och som var ett gig som kändes framkrystat, motvilligt och jobbigt. Eller så var det en tillbakadragen, soft och mysig spelning som ska få folk att slappna av och gunga med. Och det gjorde ju publiken.
Alla såg ut att ha trevligt även om leadsångerskan Lisa Millberg fick kalla fram publiken till scenen två gånger innan de blev kvar där. Hon bjöd även upp till att medverka på scenen, dock var det ingen som kände sig riktigt manad. Uppslutningen var inte så stor, det handlade om 30-50 pers i publiken och det var på Mejeriets lilla scen, med tråkigt dåligt ljus som kanske också var en bidragande faktor till den lite trista stämningen.
Eftersom The Concretes precis släppt nytt, framfördes en hel del färskt, intressant material. Bland annat Sentence och Oh Boy. Det märktes att det för musikerna var roligt att spela det senaste och publiken uppskattad det rejält.
Personligen tyckte jag kvällens höjdpunkt var när Lisa Millberg plockade ner micken från sitt ställ, ett tydligt tecken på en viktig personlig låt, och drog igång nya ångestfyllda Oh No. Det funkade hur bra som helst men det krävde att det personliga hos musikerna blottades rejält för att fånga den lite ledsamma men vackra känslan, som jag tror var deras mening. Det var nog endast då som bandet visade vad de gick för.
Nej, där fanns ingen udd måste jag säga. Det här är nog en spelning jag glömt om två veckor.
Indiestämning i all ära, men det räcker inte att vicka lite på höfterna och skoja med låttitlar för att förmedla känslor som ska fånga in en och få en att känna som Lisa Millberg, speciellt inte om sångerskan och frontkvinnan sätter sig och dricker vatten titt som tätt i de instrumentala delarna.
Jonatan Åstrand
