Slå mig med din mailinglista

Vattenglasbråket kring Alexander Bards mailinglista "Elit" mynnar egentligen bara ut i en enda vettig fråga, och säg till om ni inte håller med för jag kan alltid omformulera mig så att ni gör det: Varför är inte jag med på någon hemlig mejlinglista?

Ja, kanske för att det är korkat av en journalist att medverka i grumliga sammanhang. Inte nog med att man måste vara tyst med vad man får höra, man måste dessutom skvallra själv. Annars är man något så roligt benämnt som en "lurker". Jag har lurkat på chattar en hel del i min dag, är faktiskt lite av en lurk-räv, och jag tänker inte sluta bara för att de kommit på ett roligt namn för det.

Däremot har jag som princip att aldrig gå med i sällskap som accepterar såna som jag, höll jag på att säga. Men jag menade ängsliga, slutna sällskap där man måste rekommenderas in.

Elitlistan är alltså ett nätverksom den lille lustige mannen med de förargliga kommentarerna och kortbyxorna startat för att kunna skvallra ostört. Svenskan-journalisten Jan Söderqvist kallar det ett oskyldigt "elektroniskt krogbord" där man pratar om allt från recept till barnuppfostran. Medan Bard förklarat att ondska och förtal är själva poängen. Ja, jag skulle kunna skvallra en del själv, jag. Exempelvis om att inte bara Bards mustasch minner om en nu avdöd tysk som man ska akta sig för att dra lättvindiga paralleller med.

Förlåt, nu var jag ironisk. Lika ironisk som Bard & Co säger att de är på sin lista, som att döma av de snuttar som sipprat ut drivs av cynism och sadism.

Bara en tunn fernissa döljer skolgårdens mobbargäng i vuxenlivet. Och samma gamla rädsla för att själv bli utsatt får aporna att klättra upp på apberget.

Och detta med att vara med i "Elit" – är det bra eller dåligt? Kan man ta upp det på sitt CV? Eller tar man bara upp det på WC?

Ah, mig lurar ni inte.Allt detta skidåkande, ramlande i backar och hamrande på oskyldiga puckar - kan det vara så att det är OS nu igen? Va? Inget undgår min skarpögdhet!

Vi i sällskapet AOS, Aktivt Ointresserade av Sport, gläds med de svenska framgångarna. Att OS blockerar så mycket tid i tv:n innebär nämligen att vi får mycket annat gjort. Jag har redan skrivit flera romaner, skissat på en lösning på världens energikris och – får jag be om största möjliga tystnad – sorterat mina strumpor.

Fast radion står på.Få saker är så roliga som sportgrodor. Ni vet "vi går ut och värmer upp i rektangulära cirklar" (Christer Abrahamsson), eller "stavhopparna är uppe på gastronomiska höjder" (Christer Ulfbåge).

Kruxet är att i mina öron låter nästan allt sportsnack som grodor. "Det gäller att röra på armar och ben", säger de om längdåkarna. Åh tusan. "När det gäller sprint är muskelfibrerna ytterst avgörande". He he he.

"Där kom han ut ur skuggan och in i sol och där börjar snön bli riktigt varm och fin". Ha ha ha, nä nä, sluta!

Idrotten har kanske sin charm trots allt. Och, som jag brukar säga, den håller dem ju borta från gatorna.

Lars Thulintränar crowdslalom på bokrean.

lars.thulin@allehandasyd.se