"Skitpratare" med snabb käft

"Inget av det jag säger här kommer ni att bära med er resten av livet", säger Thomas Petersson och ber publiken slappna av. "Det är bara skitprat."

Hans stil som ståuppkomiker är nämligen inte den coola, cerebrala och creddiga storstadsbon, utan den snabbkäftade, jordnära "gôbben" med vanligt folk-perspektiv.

Thomas Peterson är en hårdjobbare. Kommer inte skratten pratar han ännu snabbare, och betar av ämne efter ämne – den ekonomiska krisen, de usla tv-tablåerna, kalsongmodet – i jakten på något som slår an. Och folk har roligt, visst har de det. Varför inte, med oneliners som "man ska inte döma folk på förhand, säger de, men varför inte? Det spar ju mycket tid!"

Dolt bakom hans framsprutade haranger finns budskapet att vi blir latare och dummare för var dag. Snart har vi helt glidit ner i fördumningens passivitet.

Han har en snygg brännpunkt, i pratet om sin skilsmässa. Men vid ett tillfälle fastnar skrattet faktiskt i halsen. Bomben briserar när Thomas kommenterar en annan bomb, den som dödade en svensk FN-soldat. "Ingår inte det lite i jobbet?" frågar sig Petersson och drar paralleller till sitt eget jobb. "Det var inte roligt på jobbet i dag. Nä, de skrattade åt mig!"

Han backar snabbt, men trampar snart i klaveret igen genom att ta Sverigedemokraternas intåg i riksdagen som ett tecken på fördumningen. Kanske slår det honom sedan att han är i en stad där SD är tredje största parti, och släpper den heta potatisen.

Thomas Petersson har tydligen inte haft tid att förnya sin show efter Best of-turnén och sommarens Diggiloo. Det är kommentarer om svininfluensan, den stränga vintern och Tiger Woods otrohet. Och när han gnäller över bristen på intelligens hos dokusåpor är det lustigt nog inte "Kungarna av Tylösand" han ger sig på, utan Carolina Gynning och "Big Brother."

En fräschare show nästa gång, Thomas! Men försök inte lura i oss att det är skitprat alltihopa.