Skämmes, svenska folk

Så fick vi en tjej i final till slut (Sanna Nielsen är visserligen redan klar för Globen, men hon kämpar sedan 16 års ålder förtvivlat med att gnugga bort tantstämpeln). Tragiskt nog var det på bekostnad av fyra andra tjejer som ligger obeskrivligt mycket mer rätt i tiden, och 2011 års två särklassigt snyggaste akter.

Linda Bengtzing hör naturligtvis hemma i Globen. Dels därför att traditionen, den ganska trivsamma, bjuder att åtminstone en mossig powerschlager ska ingå i finalfältet; dels därför att hon tagit sig dit varenda gång hon ställt upp i festivalen. Hennes facit – fyra Globenfinaler av fyra möjliga – börjar anta Magnus Carlsson-proportioner. (Å andra sidan driver varje telefontriumf Linda allt närmare det Carlssonska schlagerödet – förr eller senare tröttnar nämligen folk, och upphör att slentrianrösta.)

Den konceptuella tanken bakom "E det fel på mig?" är egentligen heller inte alls ofinurlig verserna prisar den stabile maken, medan refrängen inte förmår stå emot den andre mannens monstruösa sex appeal men texten gör det omöjligt att ta låten på allvar: "En trygg familjefar" som "kan det där med bygg och snickeri" och som "kan byta olja på min bil."

Man liksom gnuggar händerna i väntan på den våg av genusagitativa insändare som lär skölja över diverse tidningsredaktioner den kommande veckan.

Om Nicke Borg finns inte mycket att säga. Han framför en safe Takida-ballad, har snygga paltor och ett fiffigt gitarrsolo i form av ett hologram. Hans finalplats är egentligen ingen överraskning.

Däremot bör svenska folket skämma ögon, öron, och diverse andra organ ur sig för att man negligerade både Love Generation och Melody Club. Det förstnämnda en vansinnigt raffinerat schlagerakt komplett med Malena-mattan, fyra symmetriskt snygga brudar i futuristiska pingvindräkter och ett sound som med all säkerhet skulle få hela Europa på fall – och det sistnämnda det de facto bästa Melodifestivalen hört sedan Sarah Dawn Finers balladorgasm i samma arena för två år sedan.

Skämmes, svenska folk.

I ren självbevarelsedrift inbillar jag mig att de musikkännare som egentligen planerat att offra sina telefonräkningar på Melody Club var för upptagna med att ta reda på huruvida man faktiskt kunde rösta på The Ark, och helt enkelt glömde bort tiden.

När schlagertåget till helgen stannar till i Sundsvall är åtta av tio finalister redan klara. Årets tio bästa bidrag är inte representerade.

Oscar Sundell