Sist i tävlingen – men inte ledsna
Är ni ledsna i Sylvester Schlegels band efter att ha kommit sist i deltävlingen?
– Nej det kan jag inte påstå, det var väl rätt väntat. För vår del såg vi det mer som en kul grej att få vara med, med ett så annorlunda bidrag.
– Det är klart att Sylvester tyckte det var tråkigt att komma sist och undrade vad det kunde betyda för hans karriär, men han kom snabbt över det. Han fick ju visa upp sig för människor han aldrig annars hade nått ut till. Vi festade precis som alla andra på efterfesten!
Vann rätt låtar?
– Ja, de var värdiga vinnare. I synnerhet Ellen Benediktson, hon är fantastiskt duktig och det är kul att det gick så bra för henne.
Hur känns det att spela på trummor som inte hörs?
– Lite märkligt, men för min del kanske mindre konstigt, eftersom jag faktiskt spelar på inspelningen av låten. Så jag hörs ändå, även om jag inte spelar där, i stunden.
Hur funkar det rent praktiskt?
– Ovanpå trumskinnen ligger skinn av gummi som ser riktiga ut, men som inte låter något. Cymbalerna är riktiga men dubbla, ihoplimmade. De låter rätt döda, man får stå nära för att höra något.
Är ni ett band på riktigt?
– Ja visst! Det gänget som var med i tv är i stort sett identiskt med det som åker på turné nu i februari. Men Christine Owman, den långa blonda tjejen på gitarr, kunde inte åka med. Vi spelar på The Tivoli i Helsingborg fredag 14 februari och kvällen efter (15/2) på KB i Malmö.
