Seriöst gitarrnörderi

Och med gitarren uppskruvad 2 snäpp över sin kompgrupp får vi som samlats framför Rock-scenen denna eftermiddag en egen lektion i hur slipstenen ska dras. Joe visar oss hur man spelar 18 olika toner i minuten, låter båda händer blixtsnabbt flyga fram över greppbrädan, sliter i svajarmen så att den håller på att gå av och spelar toner som antagligen bara hundarna borta i Norje kan höra. Att vara kompgitarrist i Satrianis band torde vara lika tacksamt som att sälja sand i Sahara, allt handlar om en uppvisning av Joe i hans seriösa gitarrnörderi. Det han inte kan göra med en gitarr är helt enkelt inte värt att känna till. Det enda som hindrar detta från att, tack och lov, bli en ”guitar freak-show” är att flera av Satrianis kompositioner också infogar några skopor känsla. Han vill inte bara spela så snabbt som möjligt. I lagom doser är det imponerande och faktiskt ganska roligt.