Annons
Nyheter

Seriefeminism med Liv och lust

Manssamhället är illa ute - liksom det manliga monopolet på humor. Nu debuterar Liv Strömqvist med 100 procent fett, fylld av giftiga, dråpliga och radikalfeministiska serier.
Nyheter • Publicerad 2 februari 2006
Foto: 
På Kvarnby folkhögskola jobbar Liv Strömqvist med ett nytt projekt, en längre sammanhängande serie.
På Kvarnby folkhögskola jobbar Liv Strömqvist med ett nytt projekt, en längre sammanhängande serie.Foto: 
Med 100 procent fett – fett som i "coolt" – gör Liv Strömqvist från Simrishamn sin seriedebut i bokform. BILD: LARS THULIN
Med 100 procent fett – fett som i "coolt" – gör Liv Strömqvist från Simrishamn sin seriedebut i bokform. BILD: LARS THULINFoto: 

Egentligen siktade 28-åriga Liv, bördig från Simrishamn men numera bosatt i Malmö, på "seriöst" författande av poesi och noveller. Men det snabbare, mindre kravbelastade seriemediet fångade henne, och hon har blivit en del av tjugohundratalets våg av kvinnliga serieskapare.

– Jag har alltid ritat, ända sedan jag var liten. Fast det syns inte på mina teckningar! skrattar Liv självironiskt när vi träffas på Kvarnby folkhögskola i Malmö, där hon går en ettårig serietecknarkurs.

Annons

Fast sedan säger hon att hon tycker hon tecknar skitbra. För just den där nedvärderingen av den egna förmågan, så typiskt kvinnlig, avskyr Liv Strömqvist.

Beväpnad med giftigt tusch och en skarpslipad penna går hon till attack mot bantningshysteri, objektifierande reklam, patriarker med översittaratttityd och allt annat som ger kvinnor dåligt självförtroende och hindrar dem från att ifrågasätta.

Livs teckningar är enkla men effektfulla, i regel underordnade budskapet. För det finns alltid ett – ofta levererat med en bitsk, humoristisk poäng. Och visst kan det vara en klok strategi, anser hon, att angripa patriarkatet med humorn som vapen.

– Det finns en tradition av politisk teckning där det gäller att fånga något med enkla drag, något som får en att skratta samtidigt som man tänker efter, säger hon.

Kvinnliga serietecknare är givetvis inget nytt. Letar man kan man hitta duktiga sådana redan på 1970-talet, och Liv nämner inspiratörer som Anna-Clara Tidholm, Gunna Grähs och Inger Edelfeldt.

– Men nu är det en boom av tjejer, säger hon nöjt. Och Galago, som nästan är den enda tidning som finns för alternativa serier, kör numera hälften-hälften av kvinnliga och manliga tecknare.

Tanken på att själv rita och publicera serier kom för fyra år sedan när hon i Malmö träffade Umeåtjejen Ingrid Eriksson som gav ut seriefanzinet Bilder ur vår samtid. Liv startade ett eget fanzine, Rikedomen, och förtjustes över hur lätt det var.

– Jag gillar att skriva allvarliga dikter och litteratur, men menjag blevalldeles för perfektionistisk och självkritisk, berättar hon.

– För mig var det oerhört befriande att göra något i en annan form, helt opretentiöst. Och jag kunde släppa allt det där med att man måste vara så duktig.

Genom fanzinet fick tidningar som Galago, DN På Stan, Bang, Ordfront magasin och Arbetaren upp ögonen för henne.

Annons

Många tjejer som inte brukar läsa serier har berömt Liv för hennes variant, noterar hon tacksamt.

– Det är inte konstigt att så få tjejer läser serier, säger hon. Tittar man på hur kvinnor porträtteras så är de oftast antingen bimbos eller ragator.

– Man får välja att identifiera sig med manliga hjältar. Tjejer blir helt enkelt inte uppmuntrade.

Det är inte serietecknare eller illustratör hon ska bli. Liv Strömqvist har pluggat ihop till en fil kand, bland annat med statskunskap och sociologi, och ska fortsätta med sociologin i höst. Kanske kan hon tjäna så mycket på tecknandet att hon kan göra det på halvtid.

Nu tecknar hon på något nytt: en sammanhängande serie i strippform, med återkommande karaktärer. Puss & kram har redan börjat gå i Arbetaren.

Livs serier är för det mesta inte självbiografiska – bortsett från en otäck historia om den spirande rasismen på de Österlenskolor där hon gick. Nej, själv är hon mycket snällare och trevligare, försäkrar hon. För hennes serier drivs ofta av ilska.

– Känns det så? säger hon lite oroat.

– Det är klart att det finns djupt upprörande saker, om man tänker globalt, på förhållandet mellan första och tredje världen exempelvis.

Egentligen hade hon tänkt göra mer självbiografiska serier. Men andra saker kändes mer akut.

– Jag vill hellre berätta om homofobi, rasism, tredje världens skulder. Och jag vill driva med makt, säger hon.

Annons

– Jag vill skämta om det som är problem på riktigt.

– Det är nog därför jag uppfattas som provokativ, tillägger Liv leende.

Lars Thulin

0410-545 20

lars.thulin@allehandasyd.se

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons