Schlagfärdig jul på Dannero
Konsert. Och att han efter fem timmar av skånskt gemyt bara har så där 15 meter till sängen är ett gott betyg för huvudets insida.
På lördagens premiär är det firmafestklackarna i taket, och redan uppvärmningen med komik - av det flasigare slaget - och allsång - av dryckesviskaraktär - drabbar snabbt en publik som efter hand är allt mer skrattbenägen och sångglad. Vägen ligger öppen för en avslappnad festkväll med vissa trivselinslag av jultyp.
Stråhed spatserar själv runt godmodigt runt bland borden, skålar och undrar om maden smagar bra.
Bortsett från sju man starka kompbandet Dynamo backas Stråhed av två komikerpar: Roger Liljenberg och Mats Olofsson (presenterade som "begåvade") samt Lena Pålsson och Jessica Persson (presenterade som "ursnygga"). Och de bjuder på en blandad kompott av komik och sång som lockar skratt men är ganska lättförglömlig. Låt mig bara nämna Jessica Persson för hennes komiska talang som bland annat allsångssugen tant med motorsåg (!), och Roger Liljenberg för en sanslöst fysisk spelstil, exempelvis som Charlotte Perrelli med en kulmage som lätt överglänser äkta graviditet.
Ryggraden i showen, en timma lång, är ett knippe snyggt ihopsydda musikaliska medleys. Danne visar hur han ser ut med hår på både huvudet och bröstet i ett Tom Jones-medley, tjejerna glänser i ett Abba-dito och i kvällens clou, det spextramsiga schlager-medleyt där vi möter alla från Christer Sjögren till lokalstjärnan Frida Muranius, röjer ensemblen loss så det är svårt att sitta svårmodig.
Det är folkligt, trivsamt och lättsamt. Den lågmälda julkyss kvällen behöver levereras när Danne Stråhed besjunger vintern i Skåneland, nyskrivet av Michael Saxell (som ju även skrev När en flicka talar skånska). Där är Stråhed helrätt, där behöver inte Dynamo stirra stint i notpapperen och där lyser tramsigheten med sin frånvaro.
När kvällen rundas av med dans till Danne och bandet, då är peruker, glitter och schlagerskoj bortrensat. Kvar finns bara anspråkslös dansmusik och ett ovanligt äkta tilltal.