Sågningarna är numera historia för Herman
" Lite motstånd måste man ju ha.
Herman Lindqvist ser ut som han alltid gjort, och låter som han alltid gjort. Han har scarf och kavaj, han pratar på sin artikulerade men näst intill bortslipade finlandssvenska. Sluter man ögonen, tror man att man befinner sig i ett avsnitt av "Hermans historia".
Men han sitter faktiskt här, med en kopp grönt te och en skorpa som han ivrigt doppar. Det är bara några timmar sedan de första recensionerna av hans senaste bok, en biografi om Napoleon, trycktes. För en gångs skull är de positiva, konstaterar han. Så har det inte alltid varit, och Herman Lindqvist sticker knappast under stol med att han känner sig förbisedd av det litterära Sverige. " Sverige, som på nästan alla andra områden är anglofilt och älskar och dyrkar Amerika och England, är på ett område kvar i den tyska kulturen; den akademiska världen. Om en svensk bok ska anses vara bra, ska den vara fruktansvärt seriös. Ju tråkigare desto bättre.
" Helst ska en roman i Sverige handla om korgfläterskor med lungsot i Hudiksvall, och den boken ska du skriva under sju svåra år i skogen medan du lever på strömming och socialbidrag. Då är du en seriös författare.
" Lite motstånd måste man ju ha. Jag har det från min hårda skolning i kvällspressen. Man är van att det blir bråk, det är ju meningen.
Hans nya bok, Napoleon, är en sexhundra sidor lång biografi över den mytomspunne, beundrade och föraktade statsmannen Nabullione Bounaparte. Eller Napoleon Bonaparte som han senare i livet kallade sig.
Ett sisyfosjobb kan det tyckas. Enligt Herman Lindqvist finns det över 100 000 böcker skrivna om Napoleon. Nya kommer ut hela tiden. Men hittills har det inte skrivits någon biografi över Napoleon på svenska.
" Det har aldrig varit politiskt korrekt att skriva om så kallade stora män. Allra minst en krigare. Han är fransman, och Frankrike ligger ju inte bra till detta anglofila land. Dessutom måste man kunna franska för att skriva om Napoleon.
I det allmänna medvetandet finns en ganska tydlig bild av Napoleon; en maktgalen puttefnask med konstiga manér. Som skrek, gormade och stoppade handen innanför västen. Men detta är, enligt Herman Lindqvist, till största delen brittisk propaganda som genom åren blivit till sanning. För det första var han inte speciellt kort, snarare av medellängd. För det andra var han inte maktgalen; snarare extremt ambitiös och politiskt begåvad.
" Jag ville ta reda på när Napoleon förstod att han skulle bli Napoleon. Vi vet det, och alla som skriver om honom vet det. Men han visste ju inte det. När började han själv förstå att "det här kommer att bli något mer"?
" Det andra jag ville visa var att Napoleon inte var fransman, han var korsikan. Han hette Nabullione, och när han kom Frankrike för första gången, nio år gammal, kunde han inte ett ord franska. Under de första åren var hans enda dröm att återvända till Korsika. Det ville jag få fram ordentligt.
Herman Lindqvist rättar diskret till sin scarf medan han gestikulerar utan att höja rösten. Det märks att han älskar sin historia.
" Förutsatt att jag får välja social klass, skulle jag gärna åka tillbaka till Paris vid tiden för den franska revolutionen och arbeta till exempel på den svenska ambassaden. Så att man hade resurser och diplomatiskt skydd, men ändå var mitt i det hela.
Kalle Dixelius/TT Spektra
