Rushdie visade sitt stöd för Saviano

Med framgångarna kom också telefonsamtalet från polisen som berättade för Saviano att hans liv är hotat, för alltid förändrat.

- Författaren går att stoppa, men författaren har en allierad - läsaren, som inte kan stoppas, konstaterade Roberto Saviano under tisdagskvällens seminarium i den anrika Börssalen.

Liksom Horace Engdahl nämnde han Anna Politkovskaja som blev mördad för att hon gjort tjetjenernas lidande till en universell fråga, begriplig för alla. Horace Engdahl betonade att Svenska Akademiens seminarium inte fick tolkas som kritik mot den italienska regeringen. Salman Rushdie tyckte sig stå på en för litteraturen helig plats, och uttryckte sin djupa solidaritet med sin yngre författarkollega. Båda är hotade till livet. Även om den iranska regeringen tagit avstånd från hotet mot Rushdie har de andliga ledarna inte gjort det. Däremot behöver han inte längre bo ihop med tre manliga livvakter vilket han gjorde i tio år, och vilket Saviano kan tvingas göra ännu längre.

Rushdie vittnade om psykiskt tungt vardagsliv, om svårigheterna i att hela tiden själv skaffa lägenhet till fyra vuxna män, sig själv och tre brittiska poliser, utan att röja sin identitet.

Två gånger tvingades han flytta omgående när grannarna förstått vem som bodde vägg i vägg.

- Under den här tiden upptog vardagliga problem en mycket större del av mitt liv än principerna. Liksom Salman Rushdie berättade Saviano samtidigt om att det mest sårande inte är dödshotet utan i stället människors misstro och misstanke mot hans uppsåt.

- Det sägs att jag söker rampljus och kändisskap. Men det jag försöker göra är att hedra den hälsosamma delen av mitt samhälle. Folk frågar varför jag bara skriver om blod och brott. Jag vill skiva om skönhet och kärlek, men jag kan inte stå ut med stanken av kompromiss och korruption som förstör mitt land, sade Saviano.

Yttrandefriheten då? Vi lever i en dyster tid, menade båda författarna. Saviano talade om hur sanningen dränks i information. Rushdie återkom till den rädsla och försiktighet han upplever i väst.

- Demokrati är inget te-party. Vi har börjat förlora vår tro på yttrandefriheten. I den ingår att säga saker som folk inte vill höra. Så fort jag skrivit en ny bok frågar journalisterna vem jag vill förarga den här gången? Som om det skulle vara problemet.