Rush

Vapor trails

Nyheter • Publicerad 17 maj 2002

Atlantic/Warner Progressiv rock - inte att förväxla med långhåriga protestsångare med runda glasögon - där refränger saknar egentlig betydelse, kan det vara något? Visst kan det det, speciellt för alla trendtrötta skivköpare som inte orkar med mer av varken bystpop eller fjunpelle-lallande. Rush är nämligen den totala motsatsen, musiken är nämligen varken utslätad, inställsam eller lättillgänglig. Den måste liksom sjunka in, men varar å andra sidan - länge. Neil Peart, piskar kaggar som en bläckfisk och ger trummaskiner dåligt självförtrornde. Geddy Lee, lirar bas som om han var född med 14-fingrar på varje hand, och Alex Lifeson, har minsann snott The Edges, gitarrfigur från "I will follow", i "Ceiling unlimited". Trots en styvnackad ovilja till att göra musik för hitlistorna så snuddar de vid ett singelsläpp i "Ghost rider". Ett välkommet livstecken från dessa brutalt skickliga kanadensare.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons