Rör inte min replokal

Det är hög tid att sjunga en sång för utrymmet som Gud glömde, feng shuins Bermudatriangel, en plats där svetten sitter i de mögeldoftande väggarna, där käcka inredningstips möts av ett gott skratt och dit gamla äggkartonger går för att dö: replokalen.

Anledningen till att jag kom att tänka på ämnet är att tv-programmet Roomservice på onsdag ska göra en extreme makeover hos Backyard Babies. Stackars människor. En replokal är ju i regel en fristad och sluskhåla, och så ska det vara. Ju sunkigare, desto bättre. Din mamma repar inte här – om du har tur – och det ska banne mig märkas.

Ja jösses, mycket har man repat i innan öronen slutligen trillade av. Generellt sett hittas lokalerna på de mest gudsförgätna, nerslitna platser – tänk skogsvillan i Blair Witch Project – och är hemvist för allsköns pestråttor, insekter och skadedjur. Och då har vi bara talat om bandmedlemmarna.

Avskildheten hänger givetvis delvis ihop med oväsensfaktorn, men också med det faktum att i valet mellan en snofsig replokal och en billig så väljer elva av tio unga rockband en billig. Visst, man drömmer om att repa i balsalen på en engelsk herrgård som man inbillar sig att Led Zeppelin gjorde. Men en låg hyra är alltid en låg hyra, oavsett om man på köpet får lite ohyra.

Vår första replokal låg hemma i källaren, som brukligt är innan föräldrarna börjar undra varför den idén verkade så dundersmart. Min far brukade kila förbi och tålmodigt säga att "jag tycker det låter bättre och bättre". Med tiden med ett allt mer ansträngt leende. Till sist var det ålderstigna grannar som körde ut oss. Fast de vågade inte fejsa oss själva. Inte underligt med tanke på att vi lät som om vi utförde ogudaktiga riter involverande katter och cementblandare.

Så gamlingarna skickade en församlingsasisstent som torped. Åratal senare hittade de honom ingjuten i vårt cementgolv. Nej, nu skojade jag bestämt lite. Men det speglar nog våra känslor, när vi fattade att nu gällde replokalsjakt, i ett samhälle där ett rockband är en lika välkommen hyresgäst som en crackrökande spetälskekoloni.

Till sist trängde vi oss in hos ett par andra band. Plejset var fallfärdigt, luktade konstigt och hyrdes givetvis ut på rivningskontrakt. Men det var vårt andra hem. Hade någon ställt in friska blommor så hade det sabbat vår mojo.

Många har myslampor. Fel, fel, fel. Kallt, hårt lysrörsljus är bäst. Till replokalens trivselfaktorer hör däremot:

1. Nersutten soffa av senaste containermode.

2. Kaffebryggare, ej avkalkad och trivsamt sprucken.

3. "Coola" väggprydnader typ bandaffischer, koskallar, sönderslagna instrument samt bildelar som ingen törs fråga varifrån de kommit.

4. Rinnande vatten – rockband svettas mycket, blöder mycket och urinerar på konstiga ställen.

5. Ung söt replokalsvärdinna, gärna uniformsklädd, som kommer med förfriskningar och beundrande tillrop.

Okej, sista punkten var kanske lite över bord, men håll med om att det vore trivsamt.

Lars Thulinbrukar repa sig.

lars.thulin@allehandasyd.se