Annons
Nyheter

Robert Plant

Sixty Six to Timbuktu
Nyheter • Publicerad 12 november 2003

(Mercury/Universal) Plågas ännu av minnet då Robert Plant, Jimmy Page och John Paul Jones framträdde på Live Aid med Phil Collins och Tony Thompson på trummor. Förutom att det lät apa om kompet lyckades Plant med konststycket att sjunga falskt hela tiden. Jag tyckte synd om honom, han är värd bättre och jag satt och höll tummarna för att han skulle ha förstånd att gå av scenen - han har ju faktiskt varit en fantastisk sångare, men numera låter rösten lite väl ofta talangjaktsdarrig - men det hade han inte. Efter Zeppelin har karriären gått på sparlåga. En del kanske tycker det är orättvist att säga så, men, attraktionen med Plant är att han en gång var frontman i Led Zeppelin, eller hur? En dubbel, en best of och en med rariteter. Ingen av skivorna erbjuder någonting som gör att man vill höra dem om och om igen och produktionen på delar av hans material är rent av plågsam och får mig att tänka på solblekta sidenblommor i flagnande rottingkorgar. Det som räddar kalaset är "29 Palms", "I Believe" och hans subtila tolkning av "If I Were a Carpenter". Vad han däremot skulle på "Sea of Love" att göra, är en gåta. Senaste albumet "Dreamland", bland det piggaste han producerat i solokarriären, är bara representerat med "Darkness, Darkness". Märkligt.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons