Annons
Nyheter

Rent, vackert och sorgligt

Ren, kristallklar, vacker och innerligt sorglig. Så är årets Opera i Ystad, Glucks mästerverk Orfeo och Euridice. Countertenoren Mikael Bellini är sanslöst magnifik! Ända sedan Achnaton 1989 gavs av Ystadsoperan har man närt en dröm. Skulle vi någonsin mer få njuta av ett framträdande av Bellini i Ystad?
Nyheter • Publicerad 23 juli 2004
Susanne Rydén (Euridice) och Mikael Bellini (Orfeo).
Susanne Rydén (Euridice) och Mikael Bellini (Orfeo).Foto: Bild: Fredrik Ekblad

Förvisso blev det så och förvisso greps man totalt av hans tolkning av den olycklige Orfeo.

Operan sjungs på originalspråket, vilket kanske kan vara till men för oss som inte behärskar det idiomet. Men handlingen är solklar och skönheten i sången lyfts ytterligare av italienskan.

Annons

Ett sorgligt stycke opera är det alltså, men nog fnissade man litet i öppningsscenen, där den ormbitna Euridice tas om hand av ett sjukhusteam som hämtat ur en TV-serie med blippande apparater, hjärtupplivning och allehanda andra försök att få liv i den döende kvinnan. Det misslyckas och sedan är det slut på fnissandet.

Nu tas scenen över av den fantastiske Mikael Bellini. Hans röst är himmelskt vacker i alla tonlägen, han agerar med scenauktoritet och för den som någon gång tyckt att countertenorer har något feminint över sig är det bara att packa ihop sina fördomar. Något manligare än Mikael Bellinis Orfeo var det länge sedan man såg på en operascen.

Susanne Rydén (Euridice) och Mikael Bellini (Orfeo). Bild: Fredrik Ekblad

I de två akterna är Bellini nästan ständigt närvarande, alltid lika tonsäker och suveränt stöttad av Stockholms Barockorkester. Den fascinerande litet torra men klockrena barockklangren var så underbart vacker, då och då interfolierad av dirigentens stensäkra cembalospel, samspelet med samtliga på scenen var bara perfekt.

För det finns andra på scenen än Mikael Bellini. I första akten dyker Anna Nyhlin upp som en förtjusande Amor med stilenligt hjärtearmband och röd dress. Hennes röst var rak och ren, väl passande i en barockopera och den ljöd perfekt ihop med Bellinis stämma.

Andra akten domineras av Orfeos möte med Euridice. Det är ju nu han ska återföra henne till livet, bara han inte vänder sig om och ser henne i ögonen.. Susanne Rydén gör även hon en strålande insats i operan. I den långa duetten mellan henne och Orfeu blandas de två rösterna så innerligt, så känslosamt att man bara ryser.

På scenen finns också en kör , som trimmats av Ystads egen kyrkomusiker Stefan Ekblad. Kören är som sig bör i denna samling av sång- och instrumentalstjärnor alldeles ypperlig. Den sjunger klockrent, den tar ut svängarna i de intrikata ackord Gluck använder när Orfeo möter furierna i underjorden och den smälter på något märkligt sätt omärkligt in i handlingen. Det tyder på en begåvad regi av Jörgen Lindvall.

Alltså räddades även denna usla sommar av att vi kan njuta av Opera i Ystad. Det är bara att tacka den konstnärlige ledaren Berth Nilsson, var energi och ihärdighet ger oss operaälskare hopp om en framtid i Ystad, på Ystads teater, där opera verkligen hör hemma.

Eva Löwgren

Kultur
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons