Ren under och politik i Madrid

Nu får ni klara er utan mig några dagar. Jag sticker, som sagt, till Madrid och kommer hem på söndag. Jag har aldrig tidigare varit med om ett sådant besvär för att hitta en flygresa och det var likadant med hotellbokningen. Men är man bara envis och har rena underkläder så går det mesta.

Det här med rena underkläder är lite märkligt. Inte att det är skönt och rätt med rena underkläder utan den motiveringen många av oss fick som barn till varför man skulle vara hel och ren under. Min moder argumenterade alltid med att det skulle vara synnerligen skamligt om något hände mig, en trafikolycka till exempel, och att vårdpersonalen skulle upptäcka att jag hade skitiga kalsonger.

Hur det kunde gå med mig verkade inte spela någon större roll; krossade ben och intryckta revben var inget att orda om men kalsongerna... Jag tror inte att någon bryr sig om underkäderna i ett dåligt läge men det ger ett slags tidsbild – att vara hel och ren på 1950- och 1960-talen var viktigt, det var en markering att man hade det bra och var en god samhällsmedborgare.

Och det fanns inget särskilt mode för barn utan vi kläddes som små vuxna. Små tanter och farbröder. När jag började skolan pyntades jag med en slips, en gummibandsslips. Den väckte förstås löje, även om alla var vuxenklädda hade ingen slips – mer än jag. Då fick jag tillnamnet "Snobben" vilket förföljde mig under många år och som blev besynnerligt när jag var hippie och gick omkring som en lumphög.

I Madrid är man elegant. I Madrid kan jag gå omkring i min fina rosa, linneskjorta utan att bli betraktad som fjollig eller Stureplansaktig. I Madrid går man inte omkring i shorts och linne men väl i jeans och t-shirt om man känner för det. En snyggt skuren kostym med en enkel T-shirt under är väldigt elegant.

Och så är det första maj. Jag har varit i Sevilla under en första maj men där var det inte särskilt mycket demonstrationer. Men i Madrid är det politiska klimatet hetare och det kan säkert bli lite liv på gatorna. Då gäller det att hålla sig undan, veta var man är och ha några bra bakgator i bakfickan för snabba reträtter.

Vi bor på Gran Via och det är en stor gata, lite av en pulsåder och där kanske man demonstrerar, eller så håller man till någon annanstans. Vi får se. Och på lördag är det stor loppmarknad med väldigt mycket tingeltangel men med bra skor och tålamod kan man alltid hitta något kul – en ny keps till exempel.

De infödda, genuina Madridborna bär gärna pepitarutiga kepsar så att man inte ska missa deras status. En sådan keps tänker jag inte köpa.

Vi hörs om en vecka.