Rätten till ett sexliv på egna villkor

Teater

Midsommarkvartetten

Av: Christina Herrström

Regi: Fransesca Quartey

Scenografi & kostym:Kirsten Thomsen

På scen: Åsa Arhammar, Anna Söderling, Vera Veljovic och Katarina Zell

Ett samarbete mellan Skillinge Teater och Smålands Musik och Teater

Spelas på Skillinge Teater fram till slutet av juli

www.skillingeteater.com

Fyra medelålders kvinnor träffas på midsommarafton. De äter sill, dricker och förbereder sig för att gå ut och dansa. Tre av kvinnorna är frånskilda, den fjärde fortfarande gift. De har alla olika förhållningsätt till sina liv.

Det genomgående temat i pjäsen är kvinnors rätt till sin egen sexualitet. Den ensamstående, medelålders kvinnans rätt att ha ett sexliv. Det förefaller kanske självklart för de flesta av dagens människor men så ser inte pjäsens författare, Christina Herrström, på saken.

Hon menar att det fortfarande finns massor av fördomar och moraliseringar kring detta och inte minst bland kvinnorna själva.

Kajsa (Åsa Arhammar) är skild och har barn och hund och har haft en hel del älskare. Men hon är inte lycklig och genom föreställningen sms:ar hon ihärdigt till den senaste mannen, som dock inte svarar.

Elvira (Vera Veljovic) är fortfarande gift med Per men hur är det egentligen med den äktenskapliga lyckan? Är hon bara lojal och uppskattar hon fortfarande att ha sex med sin man? Lisa (Anna Söderling) har varit skild i fem och sörjer fortfarande och är bitter. Hon säger att hon har rätt att vara bitter. Hon bor med barnen i en tvåa och hur ska hon då kunna ha ett sexliv? Susanna (Katarina Zell) är också skild men har funnit lyckan i ett vidlyftigt sexliv – hon har fem älskare på ett rullande schema och är väldigt nöjd med det.

Efter snaps och vin och drinkar börjar kvinnorna attackera varandra. Lisa ger sig på Kajsa och Susanne och menar att de säljer sig till männen, fast gratis. Kajsa och Susanne menar att hon borde lämna celibatet och skaffa sig män och bli lycklig. Omoraliskt, rent av äckligt, tycker Lisa. Den gifta Elvira är länge den som står mitt emellan och försöker gjuta olja på vågorna – hon håller med alla. Men så småningom krackelerar hon och blottar djupa sår i sitt äktenskap.

Midsommarkvartetten är en komedi som försöker vara allvarlig. Jag vet inte riktigt om föreställningen tar upp ett verkligt problem bland frånskilda, medelålders kvinnor eller om det bara handlar om att lufta fördomar. Budskapet är i alla fall solklart: Även medelålders, frånskilda kvinnor har rätt till ett sexliv på sina egna villkor.

Om jag är aningen und- rande till texten och dess innehåll och innebörd så är jag djupt imponerad av de fyra skådespelarnas insatser. De lyckas perfekt skildra de olika kvinnokaraktärerna och dialogerna flyter effektivt och komedin blir komedi genom de reprilsnabbt levererade giftreplikerna. Dessutom sjunger de fyra riktigt bra och det blir en del sång och dansnummer, som till en början kändes aningen malplacerade men under resan gång fick sin betydelse.

Scenografin är enkel men listig och alla klädbytena illustrerar de olika kvinnornas sinnesstämningar på ett verkningsfullt sätt. Överhuvudtaget är kostymerna synonyma med karaktärerna.

Det är en välspelad och bitvis riktigt rolig föreställning och den ger onekligen en hel del att fundera över även för en medelålders, skild man.

Robert Dahlström