Pulpförfattaren från Västra Alstad

Om inte Bertil Falk i Västra Alstad skickar julklappspost så blir det ingen riktig jul. Också i år river jag – ivrigt! – upp kuvertet och plockar fram julboken från Zen Zat (namnet på hans företag). Som oftast är titeln lite märklig. Årets julbok heter Gardar Gåtlösarens Saga.

Och inte blir det mindre märkligt när jag bläddrar upp förordet och läser att Bertil Falk placerar boken i den litterära genren "sword & mystery": en korsning mellan vikingasaga, fantasy och privatspanare….

"Fanns det privatdetektiver på vikingatiden?" frågar Falk i förordet. "Självfallet", svarar han. "Fast ordet detektiv användes knappast."

Man känner sej ihågkommen och lite mallig också när man får en julklappsbok från Zen Zat. Böckerna trycks i små och sjunkande upplagor. Den första julboken, De fyra flintskallarna (1998), hade en upplaga på 100 ex. Därefter har upplagorna sjunkit med ett exemplar per år, vilket betyder att årets julbok tryckts i 93 ex.

Böckerna skickas till vänner och affärsbekanta. Får se hur länge man hänger med alternativt när man hamnar utanför. (Att min bok fått nummer 16 tar jag som ett löfte!)

Men varför skriver jag nu om de här "privata" böckerna som inte kan köpas för pengar? För att skryta med att jag står på utskickslistan? Jaaaa, litta så. Det måste jag erkänna. Fast tack vare pliktexemplaren – varje utgiven bok ska skickas till Kungliga biblioteket och sex universitetsbibliotek – bör Falks julböcker kunna beställas hem på närmaste bibliotek.

En viktigare anledning att skriva om julböckerna är att jag som (populär)kulturjournalist tycker det hör till mina uppgifter att förmå honom att trycka upp i alla fall något större upplagor så att böckerna hamnar i bokhandeln och fler läsare får chansen att upptäcka vilken unik författare som finns i Allehandornas spridningsområde.

Bertil Falk kan tituleras pulpförfattare, i ordets bästa betydelse. Han äreräddar, utvecklar och korsbefruktar genrer åt vilka litteraturkritiker envisas med att muttra förklenande prefix som populär, skräp och smuts. Främst ägnar han sej väl åt fantasy, SF och så kallade kioskdeckare.

Falk (be)visar att populär- och skräplitteratur kan vara underhållande och bra, välskriven, lärorik och faktiskt intellektuell. Indien (religion, filosofi, mat, musik, liv) är ett återkommande ämne. Falks böcker blir också en hyllning till tusen och åter tusen skräplitteraturförfattare som verkat och dött i anonymitet.

Vikingadeckaren Gardar Gåtlösarens Saga har jag ställt undan för läsning i mellandagarna.

Tre Bertil Falk i topp ur hans tidigare utgivning:

Den maskerade ligachefen (Alibi-Magasinet 1-2/1996). Debutdeckaren från 1954 i nytryck.

Mord & orkidéer (Mälaröbörsen, 1996). Falks bästa deckare. Ingredienser: Den namnlöse (privatsnok), en industriledare (försvunnen), orkidéer, cancer, terrorism, atombomber, Stockholm och Indien med mera.

Mord på måfå, Syndabocken, Obducera kärringen!, Automatsoppa (Mälaröbörsen, 1998). Tre gånger Bertil Falk i en volym.

Bengt Erikssonhar fortfarande Martha Wainwrights konsert på KB i öronen och ögonen.

bengt@mediaimorronidag.se