Povel serverad på silverfat
KONSERT
Povel á la carte
Nöjesteatern, Malmö, 7 mars
Trots att jag beundrat Povel Ramel längre än jag kan minnas var det först vid onsdagskvällens konsert på Nöjesteatern som jag fick uppleva honom live.
Från det ögonblick då han, till ljudet av en varm applåd och tonerna av konsertens nyskrivna öppningssång, äntrade scenen var han den fenomenale underhållare som jag föreställt mig. Med tanke på att mina förväntningar skruvats upp under oräkneliga timmars lyssnande till hans musik och andra ljudyttringar under så gott som hela mitt liv vore det svårt för vem som helst att leva upp till dem. Men den 84-årige nöjesveteranen imponerade stort och under föreställningens bortåt en och tre kvarts timmar utgjorde han världens centrum för mig och den övriga publiken.
Föreställningens koncept - att varje kväll låta konferenciern Stephan Lundin ställa nya frågor till Ramel och blanda svaren med musik från alla upptänkliga hörn av hans produktion - lockade under kvällens gång fram en lång rad anekdoter om så skilda saker som hur Povel fick smak för revyer och vilka låtar han tycker särskilt illa om.
Intervjuformen fungerar för det mesta mycket bra som uppmuntran och stöttepelare för en berättare som säger sig vara mycket obekväm med improvisation. Men trots Ramels påstådda motvilja mot det orepeterade blir det ändå bäst när Lundin tar ett steg tillbaka och låter Povel fritt berätta, imitera och sjunga sig fram genom sin egen och andras historia.
Musikaliskt var det här (förstås) en ren fröjd. Både välkända sånger som Varför är där ingen is till punschen? och Underbart är kort och nyskrivna kompositioner som en bara några dagar gammal och mycket rolig sång om en bagardotter med ett veritabelt menageri av djur med festliga namn fick ett spännande sound av de fyra ackompanjatörerna, främst Ramels eget karaktäristiska pianospel och Niklas Sundéns finkänsliga dragspelsinsatser.
Särskilt roligt blir det när Mikael Ramel, Povels son och kvällens gitarrist, slumpvis väljer bland Povels över 900 låtar och mästaren själv både sjunger och kommenterar den titel sonen valt.
Men oavsett bandets skicklighet eller Stephan Lundins företräden som konferencier var det egentligen bara en person som spelade någon roll för kvällens utgång. För på denna underhållningsfest är det Povel Ramel som skapat råvaran, tillsatt kryddorna, anrättat och serverat kalasmåltiden. Mer än denne stillsamme, finurlige och, som det tycks, outtröttlige mångkonstnär behövs inte för att skapa den bästa underhållning man kan tänka sig.
Fredrik Fischer