Pin-samt att bli av med pinkoden

Hur kan saker och ting bara försvinna? Jag är inte ensam om detta utan hör ganska ofta människor i min omgivning säga samma sak. Men det är inte alla saker och ting som försvinner. För det mesta är det oviktiga ting som läppcerat, tidningsartiklar och tändare. Alltså sådant som man lätt kan köpa nytt eller helt enkelt avvara.

Men det kan också vara tvärtom – att det bara är viktiga saker som försvinner. Trots alla försiktighetsåtgärder. När jag och min gode vän Andy var i Peking försvann helt utan anledning hans lilla bankdosa. Vi misstänkte förstås stöld men vem skulle stjäla en bankdosa? Den går ju inte att använda till något när man inte kan koden. Hans kameror och annat värdefullt fanns kvar men dosan var och förblir borta. Det ställer förstås till det när man är på resande fot och har kontoret och pengarna i datorn. Nu var jag med och min bankdosa fanns kvar så det löste sig.

Men just nu befinner jag mig i ett prekärt läge. Eftersom jag blev av med min mobiltelefon i Thailand senast så har jag en ny jobbtelefon och då får man förstås även ett nytt sim-kort med nya så kallade pin- och pukkoder. Det vet alla att dessa koder är viktigare än mat på bordet. Ty utan dessa koder är man utan telefon och är man i dessa tider utan mobiltelefon då finns man inte.

Jag upptäckte plötsligt en dag att jag inte hade en aning om var detta viktiga papper fanns någonstans. Just då bekymrade det mig inte nämnvärt eftersom telefonen var igång och ser man bara till att den inte laddar ur och stängs av så är det ingen fara. Jag hittar koderna, tänkte jag, har förstås lagt dem på ett bra ställe för att jag ska veta var de är.

Men så inträffade katastrofen. Jag satt sent en kväll och pratade engagerat med författaren och vår litteraturkritiker Crister Enander och hade inte kontroll på batterinivån och trots att jag reagerade snabbt när telefonen varnade mig så hann den stänga av sig själv. Jag fattar det inte – de där små apparaterna brukar ju varna i god tid men det hade jag tydligen missat.

Nu har jag letat i två dagar, överallt – på tidningen och hemma – och ingenstans finns det viktiga A4-arket med min pinkod. Då fick jag tipset av vår datorkille att det fanns en centralt placerad person på företaget som faktiskt har koll på allas pinkoder. Jag ringde henne direkt och fick beskedet att hon är på semester och åter på tisdag – det blir alltså en påsk utan mobiltelefon.

Men var i hela världen är pappret med koderna? Pin-samt är ordet.