Piggsvinen dammar av stenkakorna
Förhoppningen är att det ska bli så fel att det blir rätt, när Piggsvinsteatern bryter av de muntra sketcherna och Harry Brandelius- och Ulla Billqvist-visorna med en seriös tolkning av – ja, av någonting helt annat.
– Det är en internationell kändis som brukar få medelålders damers hjärtan att smälta, säger pigg-svinet Michael Pettersson hemlighetsfullt.
Smygekvällarna på Köpmansmagasinet är en kär, återkommande tradition för Piggsvinsteatern. Årets föreställning Så nära havet tar ett steg bakåt i tiden från förra årets 50- och 60-talsinspirerade Här där vi står, till 1920- och 30-tal. Piggsvinen har flera vänner med stenkakssamlingar, och ur dem sållar man fram sådant som kan både väcka minnen hos en äldre publik, och förhoppningsvis leda till att en yngre publik upptäcker något nytt. Som Åke Grönbergs Gulliga mulliga brudar, Harry Brandelius Huka er, gubbar och Ove Flodins Knutte Knopp. Ja, ni vet.
– Vi fortsätter i de inkörda spåren, att inte köra de kända bitarna utan plocka fram gömda och glömda musikskatter, berättar Michael Pettersson.
– Framför allt är det roliga melodier och humoristiska texter, som aldrig hörs någonstans. Och det är synd, tycker Ulrika Christmar-Stafström.
Ensemblen har i år två nykomlingar från piggsvinens ungdomsgrupp: Beatrice Boström-Merikanto, 13 år, och Viola Nilsson, 14.
– Jag blir ändå kallad teaterapa i skolan, förklarar Beatrice, som gjorde scendebut med piggsvinen i vårens uppsättning av Rännstensungar.
– Det var både roligt och lärorikt, säger hon. Fast jag hade tre roller.
– Att vara så nära publiken som man är på Smygekvällarna är en utmaning. Klarar man det så blir man verkligen stärkt, säger Per-Henrik Christmar till nybörjaren Beatrice.
– Och, tillägger han för säkerhets skull, det gör man ju ofta!
Sex föreställningar blir det, onsdagskvällar från 5 juli till och med 9 augusti.
Lars Thulin
0410-545 20
lars.thulin@allehandasyd.se
