Peters räddar övermodig konsert
KONSERT
n Söderslätts musikkår med Cyndee Peters och Eddie Oliva
n Rotundan, Parken, Trelleborg, 14 oktober
Det borde ha spelats mer marschmusik vid Söder-slätts musikkårs konsert i söndags kväll. För när orkestern avslutar första konserthalvan med Viktor Widqvists Norrlandsfärger förefaller de, glädjande nog men föga överraskande, att för en gångs skull befinna sig i någorlunda känd mus-ikalisk terräng i ett program vars största brist var ivern att omfatta allt.
Hur man än gör är det nämligen svårt att få en rad gospels, Queens Bohemian Rhapsody, O sole mio, You Raise Me Up och ett eller annat mer traditionellt blåsorkesterstycke att friktionsfritt samsas inom samma konsert. Med en sådan repertoar blir problem som bristande spelglädje och intonationssvårigheter obetydliga. Till sin hjälp hade musik-kåren bjudit in Cyndee Peters och Eddie Oliva som sångsolister. Kvällens mycket pratglade konferencier var Lasse Svensson vars kostymbyten var nästan lika många som de halvdana buskisskämten. Bland dessa tre var det bara Peters som kom undan med hedern i behåll.
Det ska uppenbarligen mer än sjabbiga sexskämt och besynnerliga souve-
nirer (Peters fick motta Svenssons nyss använda, röda kalsonger som minne från konserten) till för att förta den energi och starka övertygelse med vars hjälp Peters gör förmodat uttjatade sånger som When The Saints Go Marching In eller nämnda You Raise Me Up till berörande, glädjefyllda musikaliska pärlor.
Fredrik Fischer
