Pet Shop Boys

PopArt

Nyheter • Publicerad 10 december 2003

(Parlophone/Capitol) Jo, jag vet (1) mycket väl att det är ett bra tag sedan Pet Shop Boys gjorde musik som betydde något för någon på allvar. Men... det hindrar inte det faktum att de en gång i tiden lyckades med art-piecet (konststycket, fritt översatt!) att släppa lös storstilat vacker melankolisk pop på i princip varje ny singel. Bandet, eller duon, om ni hellre vill, var ett briljant singelband. Jo, jag vet (2) att de haft skor som sett ut som de enbart voro tillverkade för att driva ut onda andar med, att de haft polkagrisrandiga struthattar och kläder som sett ut att ha knepiga åsikter, men so what? Originalitet och stilmedvetenhet. Jodock. Så alla som driver tesen att Pet Shop Boys enbart handlar om gymping-disco och honungsgula tänder kan rikta blicken upp mot solen, spänna upp läpparna och sola tandköttet. Skivornas 35 låtar - vilka inkluderar två nyinspelade, "Miracles" och "Flamboyant" - susar förbi med spänstiga steg, alla i samma rasande tempo, ungefär som torra och fjärrstyrda vingummin. Till och med ett sådant träben som undertecknad blir dansnödig och utför ett par snabba och välkoreograferade danssteg med en viss antydan till balettanknytning, men som tur är finns Navin R Jonsons "Opti-Grab", att tillgå, vilket förhindrar att mina brillor far all världens väg. "West End Girls" är fortfarande lika skön som låt säga, den lilla stunds lä som uppstår när man cyklar i stark motvind och plötsligt blir omkörd av en 24 meters långtradare. "PopArt" och moralisk fostran med iskall dusch och Sven Jerrings hurtiga stämma, det mår man bara bra av. Så det så. Lars Yngve

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons