Perikles: "Vi har ett stort Trelleborgshjärta"

Du började som sångare men är idag basist, varför då?

– Jag sjöng inte särskilt bra. Det tog bara några månader innan de andra avsatte mig och satte en bas i händerna på mig. Men jag trivs jättebra som basist. Som plåster på såren får jag istället ta hand om snacket mellan låtarna. Vi skonade publiken från min sång. Ibland sjunger jag någon låt för att få publiken att le.

Vad är det bästa med Palmfestivalen?

– Stämningen. Det är ett otroligt ös från att vi drar vårt första ackord.

Vad gör ni innan spelningen?

– Springer runt på marknaden och köper karameller. Särskilt lakrits. Sen går vi runt och tittar på folk, det finns alltid en massa att se.

Vilket är ditt vildaste minne från Trelleborg?

– En gång, i mitten på 70-talet, spelade vi på en krog och en kvinna i publiken bröt benet. Om det berodde på vår musik eller på alkoholen låter jag vara osagt.

Vad är det bästa med Trelleborg?

– Trelleborgarna helt klart!

Hur kommer det sig att ni kommer tillbaka, år efter år?

– Vi har alltid haft ett stort Trelleborgshjärta. Det är alltid speciellt att komma dit. Publiken är underbar och sjunger med i låtarna, det är en häftig känsla att stå på scen i Trelleborg helt enkelt.

Blir det fler spelningar efter årets Palmfestival?

– Det kan ni ge er på. Vi kommer tillbaka så länge publiken vill det.