Pauline Wolff

Pauline Wolffs debutroman Bilder av Malin består av två mixade delar. I ungefär vartannat kapitel är Malin tonåring och då glider texten över i något så ovanligt som futurum. I de andra kapitlen är hon liten och börjar växa. De bitarna berättas i presens; man får alltså tänka sig att det är där som historien har sin tyngdpunkt, att där läggs grunden för det som sedan ska komma. Inte så mycket i språket sticker annars i ögonen, Wolff skriver väloljat, nedtonat, nästan lite opersonligt. Fast då och då går språket ner i åldrarna och blir den lilla flickans, som när hon bastar och ser hur tanternas tjocka ådror sticker ut ur huden som bergen på en jordglob . Ofta känns det ändå som om orden och meningarna kryper undan och gömmer sig bakom beskrivningar och förlopp. Men den jämförelsen är inte riktigt rättvis. För Wolff arbetar som en kamera, hon ser mer än de flesta och avbildar exakt och effektivt. Malin är pappas flicka. Han fotograferar henne ständigt och precis som titeln anger liknar romanen på flera sätt ett album. Bilderna i det albumet berättar om olika episoder: hon är på Skansen, eldar, vårdar ett lamm, far på picknick, mobbas, ställer till kalas, solar, bygger en koja, får bröst, åker moppe osv. Debutförfattaren Pauline Wolff. Bild: Ulla Montan" BORDER="0"Debutförfattaren Pauline Wolff. Bild: Ulla Montan Tonåringens liv för inte på samma sätt tanken till bilder i en bok; där har historien ett annat flöde (och där är inte heller fadern närvarande med sin eviga kamera). I den delen åker hon till Stockholm, går på gymnasium, får jobb på ett varv och blir förförd av en man i pappans ålder. Som barn är Malin kavat och trygg, hon får mycket kärlek av fadern. Men varför kastar hon sig i armarna på en vuxen man när hon själv bara är sjutton? För att göra sig fri kanske. Pappan finns ju där ständigt, en god makt men också den som bestämmer och registrerar. Spännande. Problemet är att man ser så lite av den där inre brottningsmatchen. Det som egentligen händer inom henne när hon går sin egen väg, tappar riktningen och hamnar i den där erotiska centrifugen syns knappt, det skyms nästan helt av det yttre förloppet. Jag lurar också på om alla dessa bilder från barndomen egentligen måste vara med. Nu kommer de lika regelbundet som göken i sitt ur på väggen; vi förstår ändå rätt snart vad det handlar om att den där mannen kan utnyttja det golv fadern lagt i det förflutna. Egentligen är väl Bilder av Malin en bildningsroman. Den första delen handlar om hur fadern bit för bit förlorar henne och den andra om hur han får henne tillbaka. Så trodde jag att det skulle gå när jag funderade över hennes utveckling under läsningen. Men det visar sig vara fel! Hon gör i stället en vid och öppen sväng och vi blir närmast sittande med berättelsen i knäet. Och då vet vi så lite om henne att det är svårt att bygga vidare på egen hand, så är det i alla fall för mig. Samtidigt är romanen välskriven och särskilt de många erotiska scenerna tecknade med säker hand. Dan Sjögren