På marsch in i framtiden

Det är inte ens en månad sedan Marinens Musikkår nåddes av beskedet att de även framgent kommer att vara stationerade i Karlskrona, den ort på vilken Sveriges nu enda musikkår inom Försvarsmakten verkat i över 300 år.

Nyheter • Publicerad 7 januari 2009

Det lättnadens rus som återfanns i varje stavelse i både kårens egna och dess anhängares kommentarer efter december månads glädjande meddelande fanns representerat i rikligt mått vid kårens trettondagskonsert vilken i sedvanlig ordning ägde rum på måndagen på en ovanligt välbesökt Ystads Teater.

Anförda av sin konstnärlige ledare, tillika Vallbyfestivalens meste maestro, Andreas Hanson tog musikkåren publiken med på en seglats i, bortsett från de traditionsenliga regementsmarscherna från LV4 och P7/I7, sceniska farvatten. Således fick man exempelvis stifta bekantskap med ouvertyren till Wolfgang Amadeus Mozarts inte allom bekanta opera Teaterdirektören, här ystert på gränsen till frenetiskt framförd i ett något för saxofonstinnt arrangemang. Likaså bjöds det på bland annat voluminöst om än dynamiskt balanserat framförda utdrag ur Pjotr Tjajkovskijs Nötknäpparen, en spelad svit ur Tolvskillingsoperan där musikkåren framstod som närmast försagd inför Kurt Weills aldrig fullt uttryckta känslokaskader, ouvertyren till Gilbert och Sullivans Yeoman of the Guard, anstående pampigt trakterad, och ett potpurri ur My Fair Lady.

Det förekom inte många tekniska missar under konserten. Likväl lämnade jag den med viss fundersamhet. Marinens musikkår framhålls med rätta som ett drivhus för framtidens professionella blåsmusiker, ett rykte som förpliktigar såtillvida att medlemmarnas tekniska förmåga kan och bör förväntas vara hög. Samtidigt som ensemblen ofta framför modern och äldre konstmusik av mer traditionellt snitt är denna den enda kvarvarande professionella svenska militärorkestern en av få musikaliska institutioner med militärmusik i repertoarens centrum. Tyvärr tycks militärrepertoaren ha färgat av sig en hel del på det övriga material man framför. För hur väl man än handskas med marscher av alla de slag - och det gör man på en utmärkt hög nivå - vore ett ännu större mått av variation, framför allt i fråga om tolkningarna och arrangemangen, att rekommendera även för traditionsburna konserter som denna. Om Marinens Musikkår som enda kvarvarande militärorkester och en av få svenska yrkesblåsorkestrar ska kunna bibehålla sin ställning och rättfärdiga sin existens måste man, helt oavsett den uppenbara nyttan i förvaltandet av sitt och den svenska militärmusikens arv, se till att bli mer än ett relikvarium för regementsnostalgiker.

Fredrik Fischer

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons