Annons
Nyheter

Otidsenlig mengivande bildningsresa

Le Grand Tour kallades den föreskrivna kontinentala bildningsresan för 1700-talets adelsmän och 1800-talets borgarbarn, de vars familjer hade pengar och ambitioner. För aristokratins ynglingar, mer sällan flickor, var det en självklarhet att avsluta studierna med en ofta strapatsrik, minst årslång vallfart till kulturorter i Central- och Sydeuropa.
Nyheter • Publicerad 14 juli 2008
En symbolisk bild på tågkupén som tog Crister Enander upp till Einsiedeln. Illustration ur boken.Bild: Lotta Nylander
En symbolisk bild på tågkupén som tog Crister Enander upp till Einsiedeln. Illustration ur boken.Bild: Lotta NylanderFoto: 

Idag är bildningsresan ett förlegat fenomen. Själva ordet är otidsenligt. Vad ska vi med bildning när vi har Google och andra virtuella sökmotorer? Och dagens unga resenärer flyger hellre, och snabbare, till Vietnam än de tar tåget till Goethes Weimar.

Men det finns, lyckligtvis, människor som envisas med att vara bildningsresenärer också i vår tid. Kulturskribenten Crister Enander, välbekant för denna sidas läsare, är om än knappast politiskt konservativ en sådan otidsenlig intellektuell.

Annons

Han har kallats rabulist, och nog framstår han som en irriterande enfant terrible i kulturens glashus, vare sig han hyllar åttio-åringen Jan Myrdal i Helsingborgs Dagblad eller parafraserar Lars Norén i Allehanda.

I boken Le Grand Tour - Vägen ner, första volymen i en planerad trilogi, berättar han om sin bildningsresa genom Europa i syfte att erfara historiens vingslag, följa sina föregångares spår och uppsöka ibland nästan bortglömda resmål. Med kofferten fylld av läsfrukter lämnar han Lund i sällskap med fotografen Lotta Nylander och ett antal medresenärer - en P D A Atterbom, en Erik Gustaf Geijer, en Fredrika Bremer - vars bäst-före-datum borde ha gått ut för länge sen, vilket de (och Enander) emellertid högaktningsfullt struntar i, och anträder färden söderut. Färjan från Trelleborg tar dem till Sassnitz. Den fortsatta resrutten bjuder på följande anhalter: Greifswald, Stralsund, Schwerin, Erfurt, Weimar, Heidelberg, Baden-Baden, Einsiedeln, Trieste, Venedig.

Här är inte tal om att flyga, inte ens om bilfärder. Enander tar tåget, eller bussen, för att komma verkligheten närmare och för att i görligaste mån färdas som gamla tiders resenärer; någon hästskjuts står ju knappast till buds. Han har inte heller bokat hotell i förväg; resplanen är flexibel, situationen får bestämma handlandet. Kanske kan man kalla boken reportage, men det är nog ett alltför modernt ord. Snarare då reseskildring, med epitetet litterär, essäistisk.

Le grand Tourrymmer dock inte bara essäliknande utvikningar om Bengt Lidner, Gustav II Adolf, Nietzsche, Paracelsus, Mäster Eckehart, H C Andersen, Lord Byron, Thomas Mann och många fler. Här finns också texter som nästan blir noveller, som skildringen av Nora och James Joyce vid Piazza Ponterosso i Trieste.

Emellanåt ger resenären utrymme också åt egna äventyr, som när han letar efter Thomas Thorilds grav i Greifswald eller blir insnöad i Einsiedeln, i det ombonade lilla hotellrummet med virkade spetsar nedanför benediktinerklostret vars mörka väggar tornar upp sig mot himlen.

''Mina vandringar har hitintills gjort mig gott", skrev Paracelsus 1538, på tal om bildning och resande; det kunde vara ett motto för Enanders bok och jag förstår att han citerar det med gillande. ''Orsaken är att ingen har sin mästare därhemma eller sin lärare bakom kakelugnen. Konsten är inte bosatt i fäderneslandet, utan spridd över hela världen …"

En vemodig grundton präglar texten, en lamentation över kulturhistoriens banalisering. Ett besläktat ljusdunkel vilar över Lotta Nylanders fotografier, många i svartvitt men också en avslutande svit med liksom gråtonade färgbilder från Trieste och Venedig. Tårar och regn. Det förflutna överskuggar nuet. Bara sällan lyser solen. Dock är det ett sympatiskt sätt att färdas, och en sympatisk reseskildring. Enander är mångkunnig som vägvisare, och mångordig; boken är på drygt 360 sidor. Men han skriver läsvärt. Och lärorikt. Folkbildande, för att ta till ett annat otidsenligt ord.

Tomas Löfström
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons