Oscar Sundell betygsätter schlagerdeltagarna

1. Storbritannien

Engelbert Humperdinck: Love Will Set You Free

En helakustisk liten kärleksvisa, komplett med ett diskret valsande par i yttre bildkant. Engelbert Humperdinck har lika mycket ost i rösten som i hårmanen, men även om det här balanserar på både sliskighetsgränsen och sävlighetsditot känns det samtidigt som ett riktigt trivsamt sätt att inleda en final.

Betyg: 3

2. Ungern

Compact Disco: Sound of Our Hearts

Älskar ju sånt här: Ett gäng halvsvåra snubbar, utstyrda likt väktare från valfri sci-fi-rulle, som tar sig själva och sin snyggt producerade synthpop på lagom stort allvar. Var rädd att de skulle tråka ut låten på scen, men fick i stället värsta arenakänslan i tisdags!

Betyg: 4

3. Albanien

Rona Nishliu: Suus

En i sammanhanget djupt okonventionell ballad, byggd på alldeles för många alldeles för långa toner och en ihållande känsla av total hopplöshet. Lägg till det en sångerska som ser ut som havshäxan Ursulas coolare lillasyster, och som skriker ut sin sorg som om någon kastat en förbannelse över hennes hjärta. Visst, hon sätter långt ifrån alla toner, men det gör faktiskt ingenting.

Betyg: 4

4. Litauen

Donny Montell: Love Is Blind

Oj. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle behöva uttala mig om den här. Det är BARA i Eurovision Song Contest som en slemmig kille i kostym och blingad ögonbindel kan ställa sig och sjunga att kärleken är blind, och sedan kröna det hela med taktlösa Michael Jackson-juck som om möjligt är ännu mer out of style än själva låten. Fullständigt smaklöst, förstås.

Betyg: 1

5. Bosnien

MayaSar: Korake ti znam

Ni vet de där avslappningsskivorna man torterades med i grundskolan? De som hette käcka saker som "Lugna blå timmar." De som man alltid somnade till. Precis den effekten har den här bosniska balladen på mig. Och någonstans ligger Alicia Keys, som sångerskan jämförts med, och vrider sig i sin hotellsäng vid varje sur ton.

Betyg: 1

6. Ryssland

Buranovskiye babushki: Party for Everybody

Sex babusjkor och en vedugn. Det låter som en B-komedi med Tom Selleck. Jag vet att ni faller pladask när de här bedårande pantertanterna plockar fram en plåt nygräddade (nåja) bullar, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite för charmigt. Uträknat. Nej, då var Björn Ranelids "boom boom!" både spontanare och roligare.

Betyg: 1

7. Island

Gréta Salóme & Jonsí: Never Forget

Det är pimpad galablåsa och finkostym med uppvikt skjortkrage. Det är himlastormande grafik och ooah-ande körsångerskor i släpklänningar. Det är dramatisk refräng och väldigt mycket fiol. Precis så här ska schlager både se ut och låta, och ändå lämnar det här eposet mig märkbart oberörd. Det är helt enkelt lite för kliniskt.

Betyg: 3

8. Cypern

Ivi Adamou: La La Love

Med tanke på svenskkopplingarna måste jag faktiskt ställa frågan: Är vi säkra på att Ivi Adamou inte är avlägset släkt med Amelia? Nåväl. Jag verkar vara den enda som inte älskar den här standardschlagern, men måste erkänna att den lyfter live. Numret är enkelt men effektivt. Dessutom vill jag ha den där bokbron i mitt vardagsrum.

Betyg: 3

9. Frankrike

Anggun: Echo (You And I)

Fransk electropop är något av det bästa jag vet. Detta är visserligen inte Sebastien Tellier, men likväl en elegant producerad pärla och troligen det bidrag som kommer dröja sig kvar längst i min iPod. Om inte Loreen vinner åker jag gärna till Paris nästa vår. Trots att grejen med sidenbanden är oförskämt stulen från Sertab.

Betyg: 4

10 Italien

Nina Zilli: Lammore è femmina (Out of Love)

Saxofonintrot är finalens sex bästa sekunder. Resten av den här jazzschlagern är lika oklanderligt musikalisk som fjolårets italienska bidrag, och ännu en påminnelse om hur trevligt det är att landet är tillbaka i tävlingen. Tyvärr är versen mycket mer drabbande än refrängen, som jag efter två månader fortfarande aldrig kommit på mig själv med att nynna på.

Betyg: 3

11. Estland

Ott Lepland: Kuula

Första gången jag hörde tonartshöjningen kissade jag nästan på mig av upphetsning. Men attraktionen lade sig snabbt, och nu blir jag mest irriterad på att titeln upprepas så många gånger. Dessutom wailade Ott Lepland (som för övrigt är väldigt lik spinndoktorn Kasper Juul i DR-serien Borgen) ihjäl refrängen i torsdags. Om han är lika övertaggad i kväll blir detta finalens flopp.

Betyg: 3

12. Norge

Tooji: Stay

Tooji är mobboffret som växte upp till att bli modell, programledare och (med lite god vilja) sångare. Han är dessutom oerhört sympatisk. Det är svårt att inte charmas av honom, trots att han sjunger ganska illa. Låten är lika sexig som själlös, lika överproducerad som catchy. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för vad jag egentligen tycker om den.

Betyg: 3

13. Azerbajdzjan

Sabina Babayeva: When the Music Dies

För fjärde året i rad ställer Azerbajdzjan upp med en svenskskriven låt, vilket nästan säger mer om lättköpta blågula kompositörer än om den lilla semidiktaturen i sydöstra Kaukasien. Precis som staden Baku är det här bidraget både musikaliskt och visuellt lika snyggt som oäkta. Och tillräckligt oslagkraftigt för att Azerbajdzjan inte ska behöva oroa sig för att vinna i år igen.

Betyg: 3

14. Rumänien

Mandinga: Zaleilah

Sommarplåga, säger ni? Ingen riktig låt, säger jag. Men det är å andra sidan inte Nic & the Familys "Hej hej Monika" och knappt Bob Sinclairs "Love Generation" heller. Oh, well. Jag blir alls inte provocerad av den här rumänska trallen, men jag sittdansar inte direkt. Jag känner mest ingenting.

Betyg: 2

15. Danmark

Soluna Somay: Should've Known Better

En ledsångerska i kitschig uniformskavaj och studentmössa. En violinist i hoodie och hiphop-kepa och en trashigt klädd körsångerska uppflugen på en Chesterfield-fåtölj. Jag utgår ifrån att looken de är ute efter är revolutionära-medelklasskids-gone-wild-i-bohemisk-källare. Allt för att dölja en habil men harmlöst P4-poppig låt som är svår att bry sig om.

Betyg: 3

16. Grekland

Eleftheria Eleftheriou: Aphrodisiac

Det är sorgligt att Greklands nationalekonomiska konkurs märks så tydligt i precis alla kontexter. De hade liksom inte ens råd att importera en bra låt från de svenska schlagergrossisterna. Den inhemska finalen hölls i ett köpcentrum med en rulltrappa som enda scenografi, och nu har stackars Eleftheria Eleftheriou inte ens denna att tillgå. Märkligt nog är hon favorittippad ändå.

Betyg: 1

17. Sverige

Loreen: Euphoria

Ja, vad mer finns det egentligen att säga? Det är popperfektion. Och med de adderade digitala snöflingorna är numret om möjligt ännu snyggare än det var i Globen. Är detta det bästa eurovisionsbidraget Sverige någonsin skickat? Förmodligen. Det bästa bidraget som någonsin tävlat i ESC? Det kan vara så.

Betyg: 5

18. Turkiet

Can Bonomo: Love Me Back

Sångaren bär kaptensmössa och matrosrandigt. Dansarna skuttar (jag finner ingen lämpligare term) runt i avlagda Batman-mantlar. Texten handlar om en kärlekskrank sjörövare. Det finns några na-na-na-partier. Skamlöst publikfrieri som detta får alltid många telefonröster, men jag hoppas och tror att tävlingen kommit tillräckligt långt för att sådana här barnsligheter inte ska kunna vinna.

Betyg: 2

19. Spanien?

Pastora Soler: Quédate conmigo

Spanien har inte skickat ett vettigt eurovisionsbidrag sedan 2007, vilket ironiskt nog var senaste gången Thomas G:son var med på ett hörn. Egentligen funkar den här genren inte ens i den svenska Melodifestivalen längre, men nu råkar detta vara den bästa traditionella schlagerballaden jag hört på åratal. Och när kören smyger in blir jag nästintill tårögd av nostalgi. Åh. Jag är en sådan kliché.

Betyg: 4

20. Tyskland?

Roman Lob: Standing Still

Roman Lob är hunkigast på schlagerscenen 2012. Det är förstås ganska oviktigt egentligen, men fortfarande det mest bestående intrycket jag har av det tyska bidraget. Jag väntar och väntar på att det ska hända något i den här popbagatellen, men det gör det aldrig. Framträdandet är inte heller särskilt inspirerat. Tyskland vill nog inte vinna i år, och gör det nog inte heller.

Betyg: 3

21. Malta

Kurt Calleja: This Is the Night

Det synkroniserade tåvickandet är ett ännu skämmigare koreografiskt grepp än Andreas Lundstedt med sällskaps skamgrepp i den svenska uttagningen. Låten är, som maltesiska schlagerbidrag så ofta är, svenskskriven och lika oförarglig som ointressant. Det verkar nästan som att Chiara förhäxat den maltesiska uttagningen. Utan henne går det inte.

Betyg: 2

22. Makedonien

Kaliopi: Crno i belo

Nu, mina vänner, snackar vi schlagerdiva! Komplett med rökhes stämma, total scennärvaro och en blick man inte säger nej till. Jag är dessutom barnsligt förtjust i övergången från kontrollerat aggressiv pianoballad till utagerande gitarrock. Det är faktiskt helt okej med mig om Kaliopi skulle råka vinna, men det känns osannolikt.

Betyg: 4

23. Irland

Jedward: Waterline

Egentligen tycker jag att det är skittråkigt när ett land skickar samma artist två år i rad, men jag måste kapitulera. Jedward är helt enkelt oemotståndligt charmiga, och i år dessutom klädsamt dämpade. Koreografiskt. Kostymerna är förstås lika spacade som vanligt. Låten är inte lika medryckande som "Lipstick", men när tvillingarna tillsammans formar ett hjärta med fingrarna glömmer jag det med en gång.

Betyg: 4

24. Serbien

Zeljko Josimovic: Nije ljubav stvar

Zeljko Joksimovic är en ikon i ESC-sammanhang. Det har han varit sedan han sjöng ett då enat Serbien & Montenegro till en andra plats 2004, och gjorde Balkanballaden till den schlagergenre den är än idag. Nu precis liksom då framför han en stilla men väldigt vacker kärleksballad, omgiven av ett gäng följsamma instrumentalister. Det är förutsägbart, men himla fint.

Betyg: 4

25. Ukraina

Gaitana: Be My Guest

Faktum är att detta är ett av de sämre ESC-bidragen Ukraina skickat sedan debuten 2003. Det säger en hel del om hur bra de faktiskt är på det här med schlager. I år har de lyssnat på David Guetta, och pimpat med valthorn, en intensiv soulsångerska och ett nästan lite väl färgsprakande nummer. Titta inte om du känner att du har en migrän på gång.

Betyg: 3

26. Moldavien

Pasha Parfeny: Lautar

This trumpet makes you mine, girl! Varsågod för eufemismen, liksom. Detta må vara en charmigt struttig Balkanschlager, men jag får lite genusexem när sångaren är stajlad som en ökenkrigare och de lättklädda körsångerskorna faller som käglor. Det hjälper inte att introt påminner om signaturmelodin till Inspector Gadget.

Betyg: 2