Ordbruk och bokstavsskötsel

Men det kan även vara någon av hans versböcker, hans antika historier eller nedslag i kinesisk kultur möjligen hans egentillverkade uppslagsbok som ursprungligen kom ut i tjugofem band.

Allan Lundberg har skrivit en bok om Alf Henrikson som språktänkare och språkbrukare.

Det är en bok som ger rättvisa åt Alf Henriksons underfundiga språk, hans lugna humor och hans säregna berättarförmåga.

Alf Henrikson dog 1995 men det finns en staty av honom på Esplanaden i Huskvarna, jag har träffat honom två gånger i livet.

Han var en ödmjuk, kvick och generös människa med kunskaper och vetande utan botten.

En lärdomsgigant som kunde ha åsikter och smak utifrån kunskap och vetande.

I dag tycker och tänker folk rakt ut i luften utan att ha grund och några plattformar.

En sann kulturpersonlighet med ett utpräglat sinne för ordens snickarglädje och en känslig förmåga att fånga ett ögonblick i några rader och ge alla en stämning och känsla.

Du får ett smakprov som handlar om tiden mot våren.

Dagarna börjar bli längre, det är tydligt att året har

vänt.

Tänk det enda som aldrig blir gammalt är sådant

som alltid har hänt

Det enda som inte känns tjatigt är sådant

man alltid har känt.

Det är inte tider att tala om lärdom, vetande och folkbildning i dessa dagar, det är andra saker som är på agendan och nu ska det öppnas upp för andra frågor.

Det är tider av mångfald men lika ofta av enfald.

Öppna upp vilka förfärliga ord. Nu ska det inte gnällas om allt i tid och otid, framför allt inte om småsaker. Alf Henrikson igen.

Retar du dig på ting som är små

så är de väl inte större än så.

Alf Henrikson hade en sällsam berättarförmåga och han hade en glädje som smittar när han umgås med ord och ords historia och ett ordflöde som är osannolikt, jag är bara stum av beundran när jag skriver dessa haltande rader en fredag.

Trötthet och leda försvinner på freda

olust och vånda är tillbaka på månda.