Annons
Nyheter

Omvänd Dylanchock

Konsert: Black Rebel Motorcycle Club,KB, Malmö 16 november
Nyheter • Publicerad 18 november 2005
Robert Turner(till vänster) och Peter Hayes från BRMC har utökat sin musikaliska palett, men förmår inte fängsla i två timmar.BILD: LARS THULIN
Robert Turner(till vänster) och Peter Hayes från BRMC har utökat sin musikaliska palett, men förmår inte fängsla i två timmar.BILD: LARS THULINFoto: 
Robert Turner(till vänster) och Peter Hayes från BRMC har utökat sin musikaliska palett, men förmår inte fängsla i två timmar.BILD: LARS THULIN
Robert Turner(till vänster) och Peter Hayes från BRMC har utökat sin musikaliska palett, men förmår inte fängsla i två timmar.BILD: LARS THULINFoto: 

Sist Black Rebel Motorcycle Club från San Francisco var i Malmö var de något annat: en ung odödlig trio som red högt på sin passionerat stökiga och hypnotiska rock, vilken trots sina uppenbara Velvet Underground- och Jesus & Mary Chainideal hade ett eget hjärta och bultande hitkänsla därtill.

Men på nya, tredje plattan "Howl" har de ömsat skinn som en stor, fet skallerorm, även om de likt ormen har sin gamla stil hängande kvar i svansen. "Howl" bygger på blues, gospel och countrykänsla av det slag man brukar kalla americana, och frontfigurerna Peter Hayes och Robert Turner har båda börjat bli mystiskt lika unga Johnny Cashar.

Annons

Med "Complicated situation" från nya plattan inleder Hayes kvällen ensam, med ett slags inverterat Bob Dylan-grepp: Dylan chockade sin publik med att gå från folksånger till rock, BRMC skrämmer slag på folk genom att plocka upp akustiska gitarrer och munspel och sjunga om frälsning från den djävul de tidigare... ja, inte tillbad, precis, men heller inte direkt spottade efter, om ni förstår.

Kanske är det också förklaringen till varför KB bara är halvfullt denna kväll, medan det om jag minns rätt var svårt att röra sig på konserten 2001.

Men det är inte dumt. Vad som i förstone verkar rena nippran blir helt logiskt när bandet, förstärkta till kvartett, ger sig på de rått bluesiga "Shuffle your feet" och "Ain't no easy way out". Black Rebels söker råheten i rockmusikens rötter, precis som i "Whatever happened to my rock'n'roll". De har utökat sin palett, och lärt sig att skapa intensitet på andra sätt än att höja volymen och slå hårdare på strängarna.

Första halvtimmen är makalös, prydd med lite överstyrda publikfavoriter som "Love Burns". Men sedan blir det segt. Trots att låtar som "Six barrel shotgun" tar sig igenom brötet har BRMC, när de bestämmer sig för att hålla på i nästan två timmar, allt för mycket anonymt malande på sin repertoar. Istället för att långsamt bygga upp ett crescendo av neopsykedelisk noiserock, bakar BRMC en ståtlig sufflé – som sedan luften långsamt pyser ur.

Lars Thulin

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons