Omogna män gör saker tillsammans
I veckan som gick hade den så omtalade HBO-serien Entourage premiär i Sverige. En serie som under förhandssnacket har framställts som den manliga motsvarigheten till HBO-succén Sex and the city, med den skillnaden att det bekymmerslösa festandet och omkringliggandet utförs av fyra 25-åriga män i Hollywood i stället för fyra 35-åriga kvinnor på Manhattan.
I Entourage möter vi skådisuppkomlingen Vincent och hans gäng: styvbrodern Johnny (skådis som försöker dra nytta av Vincents framgångar), kompisen Eric (som verkligen bryr sig om Vincent) och Turtle (som bara vill ligga runt). Efter att ha sett det första avsnittet är det svårt att blunda för likheterna med Sex and the city: här varvas på ett stundtals väldigt underhållande sätt Hollywoodknegandet med snygga kläder, vulgära repliker, glamorösa fester och oglamorösa bakfyllefrukostar där man skryter om nattens erövringar. Känns det igen? Ja, fast inte bara från Sex and the city.
Tjugo minuter in i Entourage börjar Vincent och de andra skoja om den film som verkligen ritat upp kartan för hur manlig gruppgemenskap bäst porträtteras: Swingers. Genom att skämta om hur fet Vince Vaughn blivit sedan han gjorde rollen som filmens playerhater Trent för tio år sedan, gör manusförfattarna till Entourage en snygg om än småelak blinkning till den gamla skolan.
Swingers är en av mina absoluta favoritfilmer. Tyvärr är den en av de filmer där den svenska titelöversättaren haft en riktigt, riktigt dålig dag eller kanske inte bara gillat filmen eller kanske gillat den så mycket att han eller hon inte ville unna andra att se den och just därför döpt den till – okej, jag kan inte dra ut på det mer – Du, var är brudarna? Vem som helst förstår varför jag känner mig tvingad att be om ursäkt när jag i goda vänners lag sitter och diskuterar favoritfilmer, "alltså, den e jättebra men har en lite töntig titel, Du, var är brudarna? (himlande blickar, småleenden och "avafan-här-sitter-vi-ju-å-snackar-om-Gudfadern-å-Scarface") men den är mycket bättre än vad den låter, jag lovar".
Swingers handlar också om några killar som söker lyckan som skådespelare i Hollywood. Fast de har inte kommit lika långt på vägen som Vincent har i Entourage, utan tvingas mest förnedra sig i reklamfilmer eller extraknäcka som bingoutropare. I Swingers spelas det ingen P Diddy på påkostade premiärfester utan i stället åker Trent, Mike och de andra till Los Angeles allra smutsigaste bakgator för att gå på svartklubbar där det spelas neo-swingjazz så svängig att det är svårt att sitta still framför tv:n. Här levereras fler skratta-högt-one-liners än vad Steve Martin klämt ur sig under hela sin karriär och här finns åtminstone två klassiska scener som givit upphov till svenska reklamfilmer. Under filmens 93 minuter hinner man uppleva så mycket av Hollywoods tragikomiska C-lag att det känns som om man hinner utveckla en vänskap med killarna. Ändå är berättartempot mer tillbakalutat än Snoop Doggs flow.
Så. Hyr den i dag. Eller leta bland köpefilmerna – sist jag kollade i min videobutik trängdes den bland Speed 2, Double Impact och de andra 59-kronorsfilmerna. Det är många skratt per krona.
Christopher Lembkeskrattade gott åt svenska hårdrockarna Emil och Jonas i Pimp My Ride International i söndags: Ve kant bäliiv dis häppänd to uss.
chlembke@hotmail.com
