Omfamnad av vinden

Så var hon där igen " den starka, svepande vinden som får allt att röra sig magiskt i min boning. Det blev ingen storm direkt men väl en frisk vind uppåt kulingstyrka i byarna, kändes det som, och när den ligger rakt på mitt hus och mina fönster gör den sig rejält påmind.

Mina gistna fönster kvider och jämrar sig, takpannorna rör på sig lite olustigt och hela takstommen knäpper och klagar. Dörren till skåpet under vasken står och slår, draperiet ut till hallen böljar och det tjuter till i friskluftsventilen i badrummet när den får mer att göra än den är dimensionerad för. Dukarna på borden fladdrar till, papper lättar från skrivbordet och vinden är närvarande överallt.

Min lägenhet är nämligen inte helt tät. Och det är bara bra. Det kommer vind från rörgenomföringen under vasken, det kommer vind genom brevlådan, det kommer förstås vind från mitt snålt öppna fönster och det kommer vind från, eller kanske till, ventilen.

Jag gillar vind. Av alla naturkrafterna är det nog den som jag har störst respekt för men också njuter mest av. Att stå i riktigt hårt väder vid en havsstrand är något av det mest levande man kan göra. Att känna hur osynliga händer och krafter tar tag i en, fyller ens öron och näsa med ljud och dofter och driver upp havet i våldsamma konvulsioner.

Jag kan också trivas i hårt väder ombord -är så lyckligt lottad att jag inte besväras av sjösjuka, inte hittills i alla fall " men där finns alltid allvaret närvarande. Hårt väder till sjöss innebär alltid mycket jobb och stor vaksamhet.

Men uppe i min lägenhet under takåsarna är det bara härligt. Det känns lite som att vara ombord på en träskuta, eller snarare låter så, men det är trygga ljud.

Men vind och storm kan vara en dödlig bekantskap. När jag låg i flottan i Karlskrona tjänstgjorde jag med en fiskaregrabb från Hasslö. Många i hans släkt kom aldrig hem efter sina resor till sjöss. Och den hemska orkanplågade natten då Jan Hewelius gick under bodde jag 20 meter från havet och vakade mig genom ovädret i väntan på att takfönstren skulle explodera och träden falla ner över mitt huvud. Då var jag rädd.

Men när vinden sveper runt husknuten i höstskymningen är det bara mysigt och tryggt att sitta i fåtöljen och se på de fladdrande stearinljusen och lyssna utåt.

Vi hörs!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se