Nu skördar jag mina första tidningsodlade tomater

Skördetider är glädjens tider. I går eftermiddag var det en stor stund, jag skördade och smakade min första tomat odlad i min förnsterkarm på tidningen. Jag hade inga stora förhoppningar, Tillväxten hos de 15-20 tomater som jag har på mina två plantor har avstannat och nu mognar de raskt och blir röda och fina. Men inte särskilt stora, tyvärr, ungefär som en lätt förvuxen golfboll.

De har levt i två krukor som rymmer ungefär fem liter jord vardera och det är lite klent för tomatplantor. För att kompensera det har jag vattnat med gödning varje gång, ungefär varannan, var tredje dag. Men nu orkar de inte växa mer, de känner kanske också av att ljuset har minskat rejält? Jag valde helt vanliga tomatplantor, jag vet av erfarenhet att det lyckas betydligt bättre med små körsbärstomater om man ska odla i kruka på balkong eller i fönsterkarm. Så blir det nästa år.

Andaktsfull plockade jag ner den mest mogna och största av tomaterna. De ska vara ordentligt mogna, på gränsen till övermogna för att smaken ska utvecklas bäst. Jag plockade fram mitt lilla kombinerade salt- och pepparkar, som jag stulit på ett flygplan, skar tomaten i två delar och saltade försiktigt och tog en tugga.

Vilken överraskning! Den smakade riktigt härligt! En god och rund tomatsmak, sötma som blandades med sältan och en frisk eftersmak. Betydligt bättre än de tomater man kan köpa i affären men inte riktigt lika bra som de frilanstomater jag köper på torget. Men fullt tillräckligt för att jag ska vara nöjd.

Nu är frågan vad jag ska göra med mina tomater. De är tillräckligt många och stora för att duga till en liten omgång gazpacho, de kan också passa väldigt bra i en sallad med färsk basilika och mozzarella och några uns olivolja och balsamvinäger. Men de får måhända mest rättvisa om jag bara äter dem som de är med lite salt?

Och jag tänker inte dela med mig! Girigt ska jag vaka över mina tomater och noga låsa dörren till mitt kontor varje dag tills tomaterna är uppätna. Det är den som sår och mödar med vattning och småprat som också ska skörda. Att bara glida in i skördetid och konsumera duger inte.

Och om jag mot förmodan delar med mig då blir det till någon som har talets gåva och vet hur man lägger de lismande orden ty jag nöjer mig inte med enbart orden "de smakar bra" utan kräver en lång och djuplodande utläggning om mina tomaters förtjänster. Minst lika lång som den mening ni just läst.

Man blir lite knäpp av att odla tomater i förnsterkarmen på sin arbetsplats...