Annons
Nyheter

Nu räknas Backafestivalen på allvar

Från picknick till musikfestival. Så kan Backafestivalens utveckling beskrivas. Förra året satt och stod publiken utspridd på det stora fältet bakom Tjörnedalagården. Det kändes som om besökarna var få - trots att det var tvärtom. Den stora scenen fanns utomhus.
Nyheter • Publicerad 21 juli 2008
Markus Ahlberg, trombon, och Livet Nord, fiol (i Fridens Liljer) och sångaren Gunnar Källström Bilder: Boirgitta Olsson
Markus Ahlberg, trombon, och Livet Nord, fiol (i Fridens Liljer) och sångaren Gunnar Källström Bilder: Boirgitta OlssonFoto: 
Alla Fagra med den allra fagraste sång av Julia Westberg.
Alla Fagra med den allra fagraste sång av Julia Westberg.Foto: 
Detektivbyrån med Martin Molin på vibrafon. Vid klaviatur i bakgrunden: Anders Flanders.
Detektivbyrån med Martin Molin på vibrafon. Vid klaviatur i bakgrunden: Anders Flanders.Foto: 
Hoven Droven med Jens Comén, saxofon, Kjell-Erik Eriksson, fiol, och Bo Lindberg, elgitarr.
Hoven Droven med Jens Comén, saxofon, Kjell-Erik Eriksson, fiol, och Bo Lindberg, elgitarr.Foto: 

I år finns både den mindre Caféscenen och den större Backascenen i varsitt tält. Ett smart drag, ska det visa sig. Dessutom har man kompletterat med ett Berättartält för barnaktiviteter (jonglering med Emil, musiksagor med mera) och kurser i att spela, sjunga och bygga instrument. Tälten står lagom tätt ihop så att känslan av gemenskap blir starkare än i fjol.

På fredag anländer jag till konserten med Gunnar Källström & Fridens Liljer. Tankar om publiken på väg från entrén till festivalområdet: Fjolårets unga rastahippies är borta. I år ska det vara en frisk och fräsch lite lantlig ekolook. Mest yngre men även föräldrar till de ovannämnda och andra äldre som ser ut som att de var med redan på Gärdesfesten.

Annons

Gunnar Källströms bonnatossigheter fungerar bättre på scen (än på skiva). Inte minst tack vare de skickliga musikerna i Fridens Liljer som tar med sig Källströms folkliga svenska visor både till Istanbul och en finsk tangoskog. Bara måste nämna en av de suveräna musikerna: Livet Nord på fiol. Källström sjunger och pratar om livet idag - fast med gammeldags, lantliga ordvändningar. Ett slags Janne Vängman-punk (men från Småland).

Matpaus med tomatsoppa (algburgarna, inte älgburgare, stod jag över) och Ola Nilsson, rolig och fingerfärdig trollkarl, i Cafétältet. Reptrick och tankeläsning roar unga som äldre.

Så dags för Detektivbyrånpå stora scenen - vilken överraskning! Detektivbyrånhör ju inte hemma i Backafestivalens folk- och världsmusikaliska program. Men gör det ändå: Detektivbyrånutvidgar musikutbudet och visar vart festivalen kan ta vägen. Sättning: vibrafon, dragspel, vilka ibland byts mot syntar, och en trummis som även spelar sax (det vill säga klippsax). Underfundiga instrumentallåtar som än kan leka som Thore Skogman och än spräcka till som avantgardejazz. Eller tänk att Samla Mammas Mannaflyttat sitt hönshus till Värmlands djupa skogar.

Fast höjdpunkten på fredagkvällen blev Hoven Droven. Full fart redan från för-låten (då ljudet ställdes in). Hela gruppen folkpogar (hoppdansar á la punk). Fiol och saxofon duellerar. Elgitarristen försvinner ut i publiken. Folkmusik, rock och jazz blandas så inga gränser finns. Ösigare svensk folkmusik har inte spelats. Vad skulle Lapp-Nils ha tyckt om Hoven Drovenstolkning av hans låt? Fräckt, tror jag. Efteråt märker jag att en regnskur dragit förbi. Alltså bra med scentält.

Lördagen börjar med att jag får telefon, måste åka och reda ut en sak. Så jag missar tyvärr folkmusikduon Johan Hedin, nyckelharpa, och Esbjörn Hazelius, bland annat cittern. Min fotograf intygar att de framförde en bra blandning av "de bästa traditionella svenska låtarna och deras bästa egna". När jag återvänder så öser regnet ner! Dags för ännu en duo, Bert Deivert och Janne Zander, som sjunger och spelar blues på så många akustiska gitarrer och mandoliner de kunde få med sig. Grovt och virtuost, samtidigt. Ett sökande efter den ur-blues som spelades på ett ackord. Johan Hedin finns kvar i publiken - nyckelharpans Mästare njuter av ett par andra sträng-Mästare. Deivert och Zander spelar blues i världsklass. Att höra två plåtgitarrer tillsammans är också speciellt. När Dan Öberg ansluter med sin didgeridoo så blir det unikt: Australien möter afro-USA.

Gruppen Alla Fagrafrån Malmö spelar raka motsatsen till grovt. Alla deras - mest egna? - folkmelodier är fagra. Sång, fioler, handtrumset, akustisk gitarrbas och bouzouki, ibland harpa. Inte lätt att få alla dessa instrument med olika ljudstyrka att balansera rätt. Särskilt när också melodierna och rytmerna är lågmälda och finurliga - ja, intrikata. Det låter mycket bättre på Backafestivalen är när jag hörde Alla Fagrai Smyge. Vacker och melodisk svensk folkton i traditionen från Malmö musikhögskola. Allra vackrast och fagrast är Julia Westbergs sång. Vilken trevlig festival! utbrast flera artister från scen. Så många barn! Ja, inte heller jag har sett så många barn på någon annan musikfestival. Sist måste jag tillägga att Äpplet i lomman liksom alltid spelade fiol, dragspel och gitarr på scenen i caféet. Det är hus- eller festivalbandet med musiker från arrangörsgruppen.

Bengt Eriksson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons