Nu gäller det dörrkransar och trädgårdsbelysning
En annan viktig gren i tävlingen om den bästa julen är offentliga utsmyckningar. Alltså sådant som vi som privatpersoner bjuder omgivningen på – det vill säga olika slags belysning i fönstren, dörrkransar och farstu-arrangemang och så den stora matchen; ljusslingor på huset och i trädgården med renar, tomtar och jag vet inte allt.
Jag älskar när det lyser i alla fönster, vi har ett ansvar att lysa upp tillvaron för varandra och jag går omkring och glor med ett leende på läpparna. Allt fler hänger upp vad jag kallar för "thailändskt julpynt" vilket är ljusslingor med olikfärgade lampor som gärna blinkar och pulserar. Oerhört enerverande att ha framför ögonen hela tiden men festligt när man bara går förbi. Bäst är nog fortfarande de klassiska julstjärnorna och ljusstakarna.
När det gäller totalarrangemang är ett bra tips att ge sig ut från samhällena även om det finns hårt arbetande julpyntare även i villakvarteren. På mina bilresor mellan Ystad och Trelleborg och på andra hållet ut över Österlen har jag sett det mesta genom åren. Renar som rör på sina belysta huvuden, tomtar i full storlek och hundratals, kanske tusen små lampor över husens fasader.
Förra året såg jag ett arrangemang i utkanten av Anderslöv som jag föll för – det var en upplyst tomte i full storlek uppe på taket på väg mot skorstenen plus smakfullt avvägd trädgårdsbelysning. Jag måste köra förbi snart.
Att ha en krans på ytterdörren är viktigt. Först och främst ser man direkt vilka som är seriösa julfirare med känsla för den allmänna trivseln. Det är de som har krans på dörren. De som inte har det är det synd om och de får absolut ingen julstjärna i boken. För det andra så gäller det att ha den märkvärdigaste eller den exklusivaste eller helt enkelt den vackraste kransen. Glöm inte att kransen säger mycket om de som bor innanför dörren.
Själv har jag en enkel granriskrans med en kotte och röda band. Jag vill hålla en låg profil. Andra i huset har också klassiska granriskransar med lite olika detaljer och så har vi det unga paret som slår oss alla med häpnad och visar upp en dörrkrans gjord av röda bär på kvistar arrangerade som ett snurrande hjul, ungefär som som de där snurrande fyrverkerierna till nyår som vi spikar upp på ett träd eller så. Mycket vacker och en klar vinnare av de som jag sett hittills.
Men den kransen slår inte en som jag såg för några år sedan i en annan trappuppgång och som var gjord av enbart taggtråd. En riktig törnekrona. Den var, trots materialet, både effektfull och vacker.
