Nöjeskrönikan: Sluta köp kvällstidningar

Inte nog med att det mesta som skrivs om dokusåpor, melodifestivaler och kändisvimmel har så högt pseudonyhetsvärde att man bara kan mäta det med en kraftig blodtrycksmanschett. På sig, alltså. Artiklarna behandlar dessutom saker vi alla hade mått så mycket bättre av att aldrig få veta något om. Gud vet hur många av dina grannar som hålls i sömnlös terror av näthinne-etsade, inre bilder av Naken-Janne. Och när det till sist brister för dem, och de darrigt knackar på din dörr med blodsprängda ögon klockan fem på morgonen, då kan du vara säker på att de inte kommit för att be om en kopp socker. Frustrerande nog är kvällstidningarna just nu ensamma i svensk press om att fira upplagetriumfer (bortsett från den publikation ni nu läser, förstås, tillägger jag med klädsam blygsamhet - och med redaktionsledningen tittande över axeln). Plötsligt går solen i moln, vargar ylar och hjärtat fylls av fasans is: Tänk om det finns ett samband? Det får inte vara så att kvällstidningarna tjänar på att trycka spaltmil efter spaltmil av låtsasnyheter och lättviktsbubbel. Resultatet blir ju bara ännu mer låtsasbubbel - vilket bara skulle kunna genomföras om man gav ut - ha ha! -särskilda extrabilagor, med titlar som, kanske, "Expressen fredag" eller "Söndagsmagasinet". Förhoppningsvis utan häftad rygg så att det inte blir för mycket stopp i återvinningscentralernas papperstuggar. Nå väl, man kan lura några människor någon gång, men inte alla människor alltid. Dynga är dynga, och inte värt att betala för. De enda som har nytta av dynga - nämligen våra stolta lantbrukare - är de som har det gratis. Inte nog med att kvällisarna cyniskt sprider dynga, fullt medvetna om att de kastar svinmat till pärlor. De skäms heller inte för att hetsa folk mot varann, fejka moralisk indignation när det passar dem och ogenerat blåsa upp stormar i tekoppar till tsunami-styrka. Ta bara söndagens löpsedlar, efter schlager-slaget i Umeå. På Expressen-Kvällspostens löpsedel gav världskrigsrubriker luft åt Towa Carsons upprördhet: "Schlagervinnaren till attack mot Bubbles: Allt ska handla om sex nuförtiden". Samma löpsedel skyltade med söndagsmagasinets "stora guide till g-punkten". Intill hängde kålsuparkollegan Aftonbladets löpsedel med "Charlotte Perelli sextrakasserad av schlagerartist". Bara en sak gör mig mer upprörd än dravel, och det är dravel med dubbelmoral. En gång såldes kvällstidningar på gedigen konsumentjournalistik, genomtänkt nyhetsjakt och - okej, jag vet att jag tar i lite nu - lättfattlig folkbildning. Vad hände? Nå, här gäller inget annat än att utöva sin konsumentmakt. "Ta ingen skit", säger Grynet, och jag ber att få tillägga "nä, just det, och köp ingen skit heller". Samma kvällstidningar påstår för övrigt att Abba ska återförenas i melodifestivalen. Fjärran vore det mig att någonsin säga "tillåt mig småle", men tillåt mig småle. Jag har slutat räkna alla gånger kvällstidningarna mjölkat Abba-grejen, med det självsäkra tillägget "kom ihåg var ni läste det först". Abborna återförenades inte till släppet av miljonsäljaren "Gold", inte när de erbjöds en miljard av japanska konsertarrangörer heller, och när stora delar av artisteliten i somras samlades för att hylla dem dök de inte ens upp. Alltså, de drack inte ens kaffe ihop på Agnetha Fältskogs 50-årskalas - och då lär ändå hennes kaffe vara något alldeles extra. Det tyngsta indicium kvällspressen har är, och håll i er nu, en ryktestrött Benny Andersson som säger "inga kommentarer". I detta vill man få oss att tolka in hemlighetsfulla tecken, ungefär som när man rotar i kaffesump och kommer upp med ett viktigt tillägg till Einsteins relativitetsteori. Nå, ta det från mig: Abba kommer inte att återförenas den här gången heller. Kom ihåg var ni läste det först. Lars Thulin förbereder sig mentalt inför att få se Bert Karlsson på Malmös gator i helgen.