Nöjeskrönikan: Låt oss få anti-rösta i år!
Vilket kanske är synd, kanske är helt i sin ordning. Låt oss bara hoppas att trelleborgarna själva känner att de får den fest de förtjänar. Själv måste jag säga att jag blev lite rörd av det gensvar som talangjakten i Stadsparken fick. För det var knappast för att se mina nya solglasögon som folk flockades till parken, var det? Vi juryn fick i alla fall höra både ungdomar på det lekfulla smurf- och småstjärnestadiet, och andra som var genuint talangfulla. Ingen nämnd och ingen glömd. Valet var inte lätt, och det man framför allt hoppas är att de som inte vann ska tappa sugen. Det ligger hundratals tappade sugar överallt, det är dags att politikerna börjar fila på en lagstiftning om återanvändning. Huruvida det kommande valet blir särskilt underhållande kan man diskutera, men det saknas inte underhållande inslag. Som att Mejeriets i Lund tisdagssatsning på 90-talet, "Rydes Bar", fått en handgriplig förklaring i efterhand. Kommunalpolitikern Lennart Ryde (m), granne med Mejeriet och länge en av musik- och aktivitetshusets värsta motståndare, åkte fast för rattfylla häromdan och fick avgå. Mejeriet lånade förstås bara hans namn för att reta honom, men nu ser man. Ingen rök utan att det ligger en hund begraven någonstans. Annars är det samma tugg som sist: vård, skola och omsorg och blir det några pengar över så vore det jättefint om vi kunde satsa på kulturen. Som om det någonsin blir några pengar över. Region Skåne gick 1,8 miljarder back med sjukvården i år, ett resultat som krampaktigt leende ledarpolitiker ändå försöker presentera som "hyfsat". Kunde man inte tänka sig att alla fick varsin plus- och minusröst, så att jag kunde lägga en på det parti jag vill ge stöd, och min "antiröst" på det parti jag vill hålla borta från makten? Det skulle göra proceduren mer komplicerad, förstås, men det finns smarta killar och tjejer som kan räkna ut system för sånt. Poängen är att man kanske skulle kunna hålla undan för alla dessa små avskrädespartier som nu kryllar i smutsen under våra fötter för att komma ner i de politiska köttgrytorna. De som vill att Sverige ska följa i danska fotspår vad gäller främlingspolitiken, exempelvis. Förhoppningsvis kunde man istället hålla dem kvar i sandlådan, där de kan få mota bort alla de inte gillar med sina små gula plastspadar. Och låt mig, för att undvika missförstånd, klart säga att jag är beredd att stödja finansierandet av dessa sandlådor med offentliga medel. Plastspadar, däremot, kan de få hålla sig med själva. Vi som upplevt blodsprutande hårdrock, satanistvänlig black metal, hakkorsprydd punk och Bert Karlsson, frågar oss ofta, redan på förhand suckande inför det hopplösa i uppgiften, "vad ska nästa generation göra för att chocka oss?". Ja, men det är väl alldeles uppenbart. Vispunkaren Stefan Sundström tangerar ämnet i en intervju med den lätt maskerade utgåva av Expressen som kallar sig för Kvällsposten: Hans tonårsdotter satt nyligen vid middagsbordet och ifrågasatte, helt fräckt och utan förvarning, den gamle radikalen med ett "ja men vad är det för fel på folkpartiet?". Då blev Stefan, som han utrycker det, "riktigt sned" och höll en spontan föreläsning om "liberalismens dubbla ansikten". Tänk om dagens ungdom skulle börja gå med slips i skolorna, tilltala folk med "ni", döma ut all musik skapad efter 1901 och inte ha en enda tatuering eller piercingring dold under de värmande långkalsongerna. Då skulle åtminstone jag blivit provocerad. Lars Thulin är nöjesskribent på Allehanda och kliver aldrig upp i en "booster" för allt smör och alla popcorn i Småland.
