Nöjeskrönikan: Klippon talar
, ...men jag nänns aldrig använda dem, det är mer ett attribut för att skapa en fysisk hotbild så att Klippon, förstår att det är allvar! Vad det handlar om? Det torde vara alldeles uppenbart: Människans kamp mot tekniken, att starta en gräsklippare som stått still i sex månader. Det är stort, och det ligger mycket prestige i antalet ryck, gräsklipparägare emellan, därför är det ytterst nödvändigt - för trovärdighetens skull, så att det inte finns den minsta möjlighet att antalet ryck spetsas till - att detta sker under överinseende av en kontrollant. Jag tycker egentligen inte om gräs - eller jo, det gör jag nog föresten, om det är en nykritad, mönsterklippt och väldoftande fotbollsplan, med himmelsblå spelare som leder - men jag är vansinnigt förtjust i min gamla Klippo, trots att den kan vara mycket tjurig. Den är gammal, stor och låter som en stridsvagn, och deltog, enligt hittills obekräftade uppgifter, vid landstigningen i Normandie, vilket i så fall bringar klarhet i hur de huvudkliande skotthålen i karossen uppkommit. "11 ryck", sa grannen stolt, som själv är en stolt ägare av en ettrigt gul Stiga Razer Combo, och stöttade sig på staketet med armbågarna. "Slå det...!", sa han. Knappast troligt, tänkte jag, och vis av tidigare erfarenheter har jag lärt mig att det är bättre att ligga lågt och påpekade därför lite försiktigt att åldern ibland tar ut sin rätt. Jag vidtog alla försiktighetsåtgärder och förberedde mig noggrant, tog av glasögonen, justerade svettbandet, ställde mig bredbent i dragläge, tog ett djupt andetag, och drog? Mycket riktigt, det hände... ingenting. Klippon, var stum, vårtrött och saknade gnista. Jag drog igen och igen och igen och igen och igen... Till min grannes nöjda huvudskakande, när hon plötsligt harklade - det är nämligen alltid en hon, för ni har väl aldrig låt säga, hört talas om en båt som heter Lennart? - igång på sjätte draget: "It's Alive". Tjoho, jag blev lika jublande glad inombords som i onsdagskväll när tre kronor lirade självförtroendet av hela finska folket för flera år framöver, och detta trots att tre kronor spelade i motvind av ett surroundljud av flåsande finnar och på en vattnig is. Vi snackar Springsteen-konsertlyckorus, då man inte somnar förrän det är dags att stiga upp igen, så var det i onsdags natt, och min vakenhet hade alltså ingenting med nattliga gasanfall att göra! Med en rejäl knall och en stor eldflamma spred sig en stor blå dimma på tomten när min gamle Briggs & Strattonmotor vaknade till liv. Det har sagts mig att man kan få elstart som tillbehör? pyttsan, riktiga män befattar sig inte med den typen av kvinnliga attribut. Och ännu värre: Elgräsklippare! Vem vill ränna runt på tomten med en lång sladd kopplad i någonting som låter som en vek dammsugare? Klar trädgårdstomte-töntvarning. Handjagare, må vara hänt, det är lite unplugged-känsla, men elgräsklippare, är gräsklipparnas motsvarighet till pojkband, och är verkligen no-no. Men en kickstart hade varit helt ok! Speedwaygasar man motorn låter The Good Ol´ Klippo, betydligt mer som Slipknot, än som ett gäng panflöjtsspelande gatumusikanter, om man säger, och dessutom vibrerar hela härligheten som dubbla baskaggar i full galopp. Det är bara till att spänna fast halkskydden på skorna, för här ska köras. Hm: kom just till att tänka på Svampabanan, gräsklipparrally, någon? Har en märklig förmåga att fästa mig vid lite udda saker som cementblandare, gamla traktorer, snöplogar för att inte tala om blommande rapsfält, bussavgaser i sommarvärme och gräsklippardoften i garaget, som har, tycker jag, en intressant bakgrundston av inlagd gurka som passerat bäst före datumen med ett par år och för tankarna till en exklusivt vällagrad och välluftad butelj med varunummer 2881. Sippa på den! Det blir en gräslig sommar, Klippon, har talat. Veckans favoriter: Daniel Lanois / Shine (Anti/Border) Yo La Tengo / Summer sun (Matador/Playground) Blur / Think tank (Parlophone/EMI) The Cramps / Friends of dope Island (Venegeance/Border) Text: Lars Yngve, som installerar en tre fas-grill i helgen.
